Sverige

Rekordskörd för vingårdar på Bjärehalvön

Koenigseggs vingård skördar sex gånger mer än förra året, en månad av plockararbete ger tio ton på Ljungbyholms vingård och arealen växer år för år, svenskt vinodling håller på att bli näring i stället för kuriosa

Bilder

Joakim Palm på Ljungbyholms vingård har skördat årets druvor under en månads tid. Foto: Anders Ebefeldt Joakim Palm på Ljungbyholms vingård har skördat årets druvor under en månads tid. Foto: Anders Ebefeldt Anders Ebefeldt

Flera vingårdar på Bjärehalvön, Skånes nordvästra hörn kring Båstad, har skördat mer druvor än någonsin efter en säsong med gynnsamt väder, rapporterar Helsingborgs Dagblad. Vid vingården som bär namnet Koenigsegg är årets skörd sex gånger större än förra årets.

Rekordet är inte en enskild gårds tur. Flera gårdar på Bjäre redovisar sina bästa skördar hittills, och vinodlingarna fortsätter att växa — arealtillväxt och rekordskördar kommer samtidigt. Vädret under säsongen lade grunden, men en ökning av den storleken som Koenigseggs speglar mer än en fin sommar; den följer utvidgningen av odlingarna själva, där nya planteringar lägger till volym oavsett vad vädret ger.

Siffrorna på andra håll pekar åt samma håll. Joakim Palm på Ljungbyholms vingård har spenderat en månad med att plocka årets druvor — en arbetsinsats som visar vad dessa volymer nu kräver — och skörden står sig vid tio ton, två ton tyngre än förra årets. Halldora von Koenigseggs sammanfattning av säsongen ryms i en enda mening: "Årets skörd ger oss mycket att se fram emot."

För svenskt vinodling väger siffrorna tyngre än säsongens stolthet. Kommersiell vinodling i landet var länge en kuriositet — små plättar, marginella volymer och ett klimat som odlarna arbetade runt snarare än med. Gårdarna redovisar nu samtidiga rekord på fält som stadigt växer, med skördar som ökar år från år. Tillväxten är strukturell snarare än säsongsmässig: arealen upp, volymerna upp, och allt fler gårdar når en skala som bär uppe verklig handel snarare än anekdoter.

Det är värt att notera hur snabbt detta skett. Länge var svensk vinodling i praktiken reglerad bort — alkoholmonopolets arv och en regelverkstradition från Folkhemmet gjorde kommersiell odling svår att försörja sig på. När reglerna släppte visade det sig att det fanns både odlare, mark och efterfrågan. Det är ett återkommande mönster: där staten drar sig tillbaka och aktörer får bära sina egna kostnader, växer det fram verksamheter som ingen planering förutspått. Ingen har subventionerat Bjäres vinbönder till sina rekord — de har tjugo år av kallt, besvärligt arbete bakom sig och lever på marknaden villkor.

Månaden av plockning på Ljungbyholm slutade med tio ton i ladan, två fler än året innan. På Bjäre står odlingarna större än de gjorde, och nästa års skörd plockas från fler rader än denna.