Mellanöstern

Fantomtanker simulerad via AIS seglar genom Hormuzsundet medan flottan står still

Spårningssajt TankerTrackers avslöjar att fartyget Khat-Shekan inte existerar och satellitbilder visar ingenting, inbördeskrig om blockadens dag 130

Bilder

Tracker says Iranian tanker reported in Strait of Hormuz is fake Tracker says Iranian tanker reported in Strait of Hormuz is fake euronews.com
Iran launches attacks in Bahrain, Hormuz and moves against US blockade Iran launches attacks in Bahrain, Hormuz and moves against US blockade euronews.com

En iransk oljetanker som aldrig fanns. Så sammanfattar fartygsspårningssajten TankerTrackers helgens uppgifter om att tankern Khat-Shekan seglat genom Hormuzsundet. Marinetrafikdata visade en resa som inte existerar: AIS-signalen var en förfalskning, och satellitbilder bekräftar inte några rörelser alls. Ett spökskepp i ett sund som redan är fullt av verkliga problem.

Den påhittade passagen kom dagar efter att Irans utrikesminister Abbas Araghchi förklarat att den amerikanska sjöblockaden "måste brytas". "Vi gör allt för att exportera olja och föra förhandlingar", sade han i fredags. Satellitbilder och fartygsdata visar samtidigt över fjorton tankers samlade kring Kharg-ön, Irans viktigaste exportterminal, och Teheran har varnat Washington för att en konvoj snart kommer att segla ut – med hot om "kraftigt militärt svar" och omfattande angrepp på golfstaternas energiinfrastruktur om konvojen angrips.

USA:s CENTCOM kunde i lördags redovisa 130 dagars blockad och uppger att den hindrar revolutionsgardet från att exportera råolja för miljardbelopp. Trump har kallat blockaden en "ogenomtränglig stålvägg". Iran biträdande utrikesminister Kazem Gharibabadi beskriver den som "en krigshandling", och president Masoud Pezeshkian talar om ett "tyst ekonomiskt krig" som är "hårdare än ett raketkrig" – ett krig som Iran enligt egen uppgift har kapacitet att uthärda.

Det är värt att notera vem som bär kostnaderna i detta upplägg. Blockaden är inte en humanitär insats utan ett maktmedel som USA tillämpar i eget intresse, med europeiska hushålls energipriser som biverkning. När en flottmakt ensidigt kan stänga en handelsled som normalt för en fjärdedel av världens sjötransporterade olja, handlar det inte om rättssäkerhet utan om ren maktutövning – och motpartens svar blir logiskt nog propaganda och förfalskade AIS-signaler snarare än öppenhet.

För den verkliga trafiken i sundet är läget allvarligt. Minst tre tankers träffades i eller i närheten av Hormuz på lördagen, enligt det brittiska sjösäkerhetscentrumet: två av projektiler när de lämnade golfen och en – enligt iranska marinen – efter att ha kört på en sjömina öster om sundet. Ingen person skadades. TankerTrackers förklaring till varför ingen iransk supertanker hittills testat stålväggen är trubbig: "Iranerna vet bättre än att försöka skicka ut en VLCC just nu, med tanke på hur många som beskjutits de senaste månaderna."

Sundet, som normalt bär omkring en fjärdedel av världens oljetransporter till sjöss, har stått i centrum för konfrontationen sedan kriget bröt ut i slutet av februari. Irans armé har lovat ett "ännu hårdare" svar på fortsatta amerikanska angrepp, och en talesperson lovar att ny aggression möts med "ett avgjort, omedelbart och effektivt svar". Statlig television visade marktrupper som för första gången förläggs i försvarspositioner längs Irans södra kust.

Under natten till söndagen uppger iranska statsmedier att försvaret genomfört sina hittills "intensivaste och mest varierade" operationer i sundet – för att stoppa fartyg. En blockad möts alltså med blockad, och i mitten står de handelsfartyg som bara vill passera. För Europa, som betalar priset varje gång energimarknaden skakas, är lektionen densamma som brukar: när stormakter spelar spel om sund och sanktioner är det hushållskassan på andra sidan atlanten som får räkningen.