Blandat

Brittiska långdistanssimmaren Lewis Pugh simmar 15 kilometer genom Hormuzsundet

Först trodd att vara den första långdistanssimmaren där sedan Iran-konflikten inleddes i mars, passerade brinnande gastankfartyget Tara Gas under simningen, han varnade för oljeutsläpp och långsiktiga skador på korallrev och sjögräsängar, en man som simmat i varje ocean på jorden behövde tre dagar för att korsa 15 kilometer av denna

Bilder

Lewis Pugh Hormuz 2 Lewis Pugh Hormuz 2 timesnownews.com
Horoscope Today: Astrological Predictions For November 22, 2026, For All Zodiac Signs Horoscope Today: Astrological Predictions For November 22, 2026, For All Zodiac Signs timesnownews.com

Den brittiska långdistanssimmaren Lewis Pugh har genomfört en simning genom Hormuzsundet — uppges vara det första långa försöket genom farleden sedan konflikten med Iran inleddes i mars. Den 56-årige britten simmade cirka femton kilometer från Musandamön till Kap Hormuz vid spetsen av Omans halvö Musandam, ett företag som tog tre dagar.

Sundet är inte vilken sjöväg som helst. Här passerar en betydande del av Mellanösterns oljetransporter, och varje störning i trafiken slår omedelbart mot världsmarknadspriserna — inklusive pumppriserna på svenska bensinstationer. Att Pugh valde just detta ögonblick är sällsynt tydligt i sitt budskap. Redan första dagen träffades ett oljetankfartyg av ett projektil ungefär fyra kilometer från där han befann sig i vattnet, enligt hans stiftelse. Andra dagen såg han lågor stiga över en udde som skilde honom från det brinnande gastankfartyget Tara Gas; han passerade senare fartyget medan branden fortfarande pågick.

"Mina första tankar gick till sjömännen ombord", sade Pugh. "Lågorna var enorma. Dessa fartyg bär högt brandfarliga gaser, och en attack mot ett av dem kan få katastrofala följder — inte bara för besättningen, utan även för den omgivande marina miljön."

Pugh, som är havsbeskyddare inom FN och simmat långa distanser i samtliga världshav, genomförde simningen för att uppmärksamma konfliktens miljökostnader. Han kräver att striderna upphör, att sundet återöppnas och att skadorna som redan uppkommit åtgärdas. Farvattnen rymmer dugonger, havssköldpaddor och valhajar, och han varnar för att oljeutsläpp och annat nedsmutsande kan få långvariga effekter på korallrev, ålgräsängar och mangroveskogar.

"Krig förorsakar enormt mänskligt lidande. Människor dödas, familjer splittras och hem, sjukhus och skolor kan förstöras på minuter. Men det finns en annan offer som får alldeles för lite uppmärksamhet: naturen själv. Och skadorna kan bestå långt efter att striderna upphört.", sade Pugh.

Det är svårt att inte notera ironin i bilderna. Här simmar en FN-ambassadör genom en av världens viktigaste energipassager, medan tankfartyg brinner i bakgrunden — och världens stormakter fortsätter som om inget hänt. Västvärlden har under årtionden tålat att en enda trång farled, bevakad av iranska missiler och amerikanska hangarfartyg, avgör priset på europeisk energi. Sverige, som efter 2022 tvingats omställa hela sin energiförsörjning i panik, känner konsekvenserna i elkostnader och industriell konkurrenskraft. Ingen svensk regering har dock dragit den logiska slutsatsen att öka den inhemska energiproduktionen till fullo; istället litar man på att Washington och NATO håller sundet öppet, till ett pris som europeiska skattebetalare betalar.

Att en enskild simmare kan genomföra det som flottor och diplomatier misslyckats med — att passera sundet ostört och uppmärksamma skadorna — säger något om hur litet traditionell maktutövning åstadkommit. Pughs budskap om naturen som krigets tysta offer är värt att ta på allvar. Men den verkliga lärdomen för Europa är en annan: så länge vår energiförsörjning beror på en farled på andra sidan jordklotet, som kan stängas av en missil, är vi inte suveräna. En man som simmat alla världshav behövde tre dagar för femton kilometer av detta. Europa har haft årtionden på sig att dra slutsatsen — och drar den fortfarande inte.