Sverige

Lund måste ändra namnet på Tetragatan

Namnet hedrade Ruben Rausings Tetra Pak-mjölkkartong men företaget protesterade mot att varumärket användes i offentlig infrastruktur, trots att kommunen ville hylla lokala uppfinningar hamnar kostnaden för att respektera varumärkesrätten på staden

Bilder

Ruben Rausing visade upp sina förpackningar i fabriken i Lund 1957.Foto: Åke Håkansson, TT Ruben Rausing visade upp sina förpackningar i fabriken i Lund 1957.Foto: Åke Håkansson, TT Åke Håkansson, TT

Lunds byggnadsnämnd beslutade i september om namn för nya platser i Brunnshög: två kvarter, ett torg och en gata. Temat var Lunds patent och uppfinningar. Gatan döptes till Tetragatan, till ära för förpackningen tetra brik. Tetra Pak reagerade negativt, rapporterar Sydsvenskan, och kommunen tvingas nu backa och välja ett nytt namn.

Förpackningen som nämnden ville hedra är så lundensk som temat överhuvudtaget tillåter. Ruben Rausing presenterade sitt förpackningskoncept vid fabriken i Lund 1957, och företaget som bär förpackningens namn har sina rötter i samma stad. Kommunens politiker ville ge en av stadens uppfinningar en gata. Uppfinningens ägare föredrog att namnet hölls borta från skyltarna.

Gatunamn handlar inte bara om sentimentalitet. De blir adresser, kartuppgifter och skyltar som leveranser, företag och postaltjänster förlitar sig på. En gata kallad Tetragatan placerar ett skyddat varumärke på offentlig infrastruktur, och ett varumärke som sprids okontrollerat försvagar innehavarens rätt till det — invändningar av det här slaget är rutin för varumärkesägare. Rutinen landar hos nämnden som ett omgörande.

Septemberbeslutet står sig för torget och de två kvarteren. Gatan får en ny namngivningsrunda. Kostnaden för eftergiften hamnar där den brukar göra det: hos kommunen, som redan gjort arbetet en gång, medan temat Lunds uppfinningar behåller sina övriga poster och kartongen förlorar sin plats på skyltarna på begäran av företaget som den en gång skapade.

Det finns en viss ironi i att det är kommunen som får betala för misstaget. Byggnadsnämnden gjorde vad offentliga nämnder gör: valde en symboliskt tilltalande tema, höll ett möte och fattade ett beslut. Ingen i nämnden bar någon personlig kostnad för att inte kontrollera varumärkesrätten först — risken låg på kommunen som kollektiv, och den materialiserades först när Tetra Paks jurister hörde av sig. Ett privat aktör som planerat samma namngivning med egna medel skulle ha ringt företaget innan beslutet, därför att misstaget då hade kostat egen tid och egna pengar. Nämnden kunde låta bli, eftersom kostnaden för slarvet förskjuts på skattebetalarna och på ärendehandläggarnas kalender.

Tetra Pak har för övrigt gjort exakt vad ett rationellt varumärkesägare gör. Företagets varumärke är en tillgång som byggts upp genom årtionden av investeringar, och varumärkesrätten kräver att ägaren aktivt försvarar den — annars kan den anses övergiven. Att tacka ja till Tetragatan vore att ge bort en del av den tillgången, oavsett hur smickrande gesten är. Att kommunen inte förstod detta i förväg säger mer om hur offentliga beslutsprocesser fungerar än om Tetra Pak.

Ruben Rausing visade sin förpackning för allmänheten i Lund 1957. Tetra Pak har nu beslutat att namnet inte ska synas på stadens gatuskyltar. Kommunen får leta fram en ny uppfinning att hedra — och nästa gång kanske med en snabb kontroll hos företagets juridikavdelning innan nämnden sammanträder.