Ekonomi

Hybridkrabbor övertar Berings hav efter snökrabbans kollaps

Tio miljarder krabbor sultade ihjäl under havsvärmeböljan 2018–2019, men kvotsystemet saknar kategori för hybriden som därför lagligt inte finns och inte får landas

Bilder

A crab that is a hybrid of a tanner and a snow crab on top of a tanner crab. Marine biologists are not yet sure if the hybrids can reproduce with each other.  Photograph: Erin Fedewa A crab that is a hybrid of a tanner and a snow crab on top of a tanner crab. Marine biologists are not yet sure if the hybrids can reproduce with each other. Photograph: Erin Fedewa theguardian.com
‘Seeing all of these large male hybrids … was sort of like an affirmation for me,’ Erin Fedewa says of sorting through crabs by species.  Photograph: NOAA Fisheries ‘Seeing all of these large male hybrids … was sort of like an affirmation for me,’ Erin Fedewa says of sorting through crabs by species. Photograph: NOAA Fisheries theguardian.com
Hybrid crabs from this year’s NOAA survey of the Bering Sea. Fisheries are pushing for separate quotas for the hybrids.  Photograph: NOAA Fisheries Hybrid crabs from this year’s NOAA survey of the Bering Sea. Fisheries are pushing for separate quotas for the hybrids. Photograph: NOAA Fisheries theguardian.com
A hybrid crab from the Bering Sea. One marine ecologist has suggested that hybridisation might be much more common than is generally believed. Photograph: NOAA Fisheries A hybrid crab from the Bering Sea. One marine ecologist has suggested that hybridisation might be much more common than is generally believed. Photograph: NOAA Fisheries theguardian.com

När forskarna ombord på trålaren Alaska Knight drog upp sin första fångst under årets undersökning i Berings hav, hundratals kilometer från Alaskas kust, såg högen av krabbor på däcket fel ut. I stället för de vanliga arterna dominerades fångsten av hybrider mellan snökrabba och tannerkrabba — tillplattade M-formade munar mellan snökrabbans platta mun och tannerkrabbans karakteristiska M, ett rött öga och ett grönt. Undersökningen 2026 visar att hybrider i kommersiell storlek nu är fler än snökrabborna i Berings hav. Ingen av dem får landas, för kvotsystemet har ingen kategori för dem. Som brittiska Guardian formulerar rubriken: juridiskt sett finns de inte.

Utlösaren var värmeböljan i havet 2018 och 2019, när Berings hav var nästan isfritt redan i tidig vår. Massvält dödade omkring tio miljarder snökrabbor — en av de största marina massdödsfallen som någonsin registrerats. Tidiga tecken dök upp 2019 och blev chockerande uppenbara 2021, medan undersökningen 2020 ställts in under pandemin. Snökrabbefisket stängdes 2022 till 2024, till en kostnad av hundratals miljoner dollar.

Kollapsen öppnade vattnet för hybriderna. Snökrabborna konkurrerar med dem om samma resurser och kan även äta yngre krabbor, och en studie av Erin Fedewa och hennes kollegor visade att snökrabbornas försvinnande lät hybriderna frodas. I överlappszonen mellan arternas utbredningsområden har hybrider historiskt varit en sällsynthet; 2025 registrerade forskarna mer än tretton gånger så många som det historiska genomsnittet, och årets undersökning bekräftar trenden. Fedewa, biolog vid NOAA:s havsfiskericentrum i Alaska, sade till Guardian att hennes första tanke när hon begrep omfattningen var: "Det här kommer att bli ett stort bekymmer för fiskeriförvaltningen."

Bekymret är nämligen inbyggt i maskineriet. Forskningscentrat har drivit årliga undersökningar sedan 1980-talet för att bedöma kommersiellt viktiga arter — pollock, stillahavstorsk, snökrabba, tannerkrabba — och resultaten matar in i populationsmodeller som förvaltarna använder för att sätta kvoter. En kvot är ett tal kopplat till en art. En krabba som är hälften av den ena och hälften av den andra kopplas till inget tal alls. Krabbarten som nu är fler än snökrabborna i kommersiell storlek kan därför inte tilldelas någon, och det som simmar in i burarna får inte komma iland.

Det är ett klassiskt exempel på vad som händer när en statligt förvaltad byråkrati möter en verklighet som inte följer mallarna. Modellerna bygger på att naturen sorteras i kategorier som förvaltningen en gång definierade, och när verkligheten ändras — genom värmebölja, kollaps och hybridisering — är systemets enda svar att förklara den nya verkligheten icke-existerande. Fiskarna, som bär kostnaderna själva, får stå med tomma burar medan förvaltningens pärmar väntar på en kategori som aldrig skapades. Ett privat ägt bestånd med ägare som hade incitament att värdera även hybriderna hade aldrig hamnat i det läget; här är det omöjligt att ens landa en fångst som ingen lagstiftare räknat med.

Efter kollapsen visade snökrabborna tecken på återhämtning. Den senaste undersökningen visar att återhämtningen stannat av, med minskningar i vissa storleksklasser — om hybridboomen har något med det att göra vet forskarna inte. Inte heller är det fastställt om hybriderna kan fortplanta sig med varandra. Kvotsystemet har däremot redan avgjort vad de är: ingenting.