FN:s möte om autonoma vapen slutar utan bindande regler
Förhandlingarna skjuts upp två år och en eventuell överenskommelma ska utarbetas till 2028, konsensusregeln låter enskilda stater blockera medan vapnen redan används i konfliktzoner, Guterres som krävde bindande avtal i år får inget alls
Bilder
Nations at UN talks on AI killer robots agree to more talks but no firm commitment to rein them in
independent.co.uk
Efter en vecka i Genève avslutades på lördagen de FN-stödda samtalen om autonoma vapen med en överenskommelse att förlänga diskussionerna i två år till och att "utarbeta" en eventuell överenskommelse till 2028. Inga bindande regler beslutades. Generalsekreterare António Guterres, som velat ha en folkrättsligt bindande överenskommelse redan i år och satt en deadline 2026 för förhandlingarnas start, fick ingendera delen.
Förhandlingarna försiggår inom ramen för konventionen om vissa konventionella vapen, som ratificerats av 128 stater och där beslut fattas genom konsensus: ett enda land kan blockera en överenskommelse, och länderna med störst intäkter på tekniken satt alla med vid bordet. Inför konferensen hade sju stater — Brasilien, Österrike, Belgien, Irland, Mexiko, Nya Zeeland och Panama — föreslagit att förhandlingar skulle inledas om ett regelverk som skulle förhindra eller begränsa att maskiner dödar utan mänsklig kontroll eller ansvarsskyldighet. Förslaget gick inte igenom. Aktivister menar att blockeringen i stor utsträckning låg på Ryssland, som liksom USA och andra ledande utvecklare vill ha friare händer med de vapen man bygger; kampanjen Stop Killer Robots kallade resultatet ett "urvattnat mandat". Påve Leo XIV och många humanitära organisationer hade uppmanat till åtgärder innan vapnen blivit så utbredda att de är svåra att reglera.
Vapnen är inte längre hypotetiska. Aktivister påpekar att beväpnade drönare som kan slå till mot mål på egen hand redan har använts i viss utsträckning i konfliktzoner, även om en utbredd användning ännu inte skett. Max Tegmark, specialist på maskininlärning vid MIT, sammanfattade resultatet torrt: staterna har kommit överens om att det räcker att prata om frågan i fjortonde året, medan dessa vapen möjliggör övergrepp. Beatrice Fihn, grundare av organisationen Lex International, kallade utgången för att "skjuta problemet två år framför sig". Brasiliens ambassadör Frederico Meyer, vars land lett kraven på förhandlingar, var råare: "Tekniken rör sig snabbare än diplomatin. Diplomater är mycket långsamma."
Samma vecka kom uppgifter om att USA och Kina inbördes kommit överens om att människor behåller kontrollen över militär artificiell intelligens — en överenskommelse som USA:s finansminister Scott Bessent avslöjade i CNBC. En bindande överenskommelse skulle frysa arsenalerna där de står och gynna den som skriver under sist — ett dåligt uppgörelse för stater som redan har vapnen i tjänst, och ett starkt skäl att behålla ett forum där alla har vetorätt. Izumi Nakamitsu, FN:s höge representant för nedrustningsfrågor, kallade Genève-resultatet en "betydande prestation", samtidigt som hon medgav att glaset var "halvfullt eller halvtomt".
Mönstret är bekant för den som följer internationella förhandlingar: konsensusregeln ger varje stat med ett egetintresse i tekniken ett permanent veto, och de som redan bygger vapnen har alltså ingen anledning att binda upp sig. Att Guterres lämnar sin post vid årsskiftet med tomma händer, medan en eventuell överenskommelse tidigast kan vara utarbetad 2028, säger något om hur snabbt detta system förmår agera när tekniken inte väntar.