Telegraphs ställföreträdande redaktör Rob Winnett går till Daily Mail, trolig efterträdare till redaktören Ted Verity
Fem månader efter Axel Springers köp för 575 miljoner pund präglas tidningen av uppsägningar och vag AI-strategi trots fortsatta underliggande vinster
Bilder
The cuts at the Telegraph are being made despite the paper making underlying profits. Photograph: Maureen McLean/Alamy
theguardian.com
Carolin Hulshoff Pol, the Telegraph’s new chief executive, said the strategy was to reinvent the reader experience, build new revenue streams and grow internationally. Photograph: Dpa Picture Alliance/Alamy Stock/Alamy Live News
theguardian.com
Mathias Döpfner, the CEO of Axel Springer, was thought to want the Telegraph to compete against right-leaning US media. Photograph: Sebastian Gollnow/Dpa Picture Alliance/Alamy
theguardian.com
Rob Winnett, biträdande chefredaktör på Telegraph och journalisten som ledde tidningens granskning av riksdagsledamöternas utgiftsskandal, lämnar tidningen för att bli chefredaktör på Daily Mail — en roll som gör honom till trolig efterträdare till Mails redaktör Ted Verity. Avgången avslutar en vecka av intriger på Telegraph: dagar av dolda möten mellan högt uppsatta personer, spekulationer om redaktör Chris Evans framtid och Evans tydligt tidiga återkomst från en resa till USA. Det blev i slutändan bara Winnett som reste.
Beskedet kommer fem månader in i Axel Springers ägarskap. Den tyska koncernen och dess vd Mathias Döpfner betalade 575 miljoner pund för Telegraph-titlarna tidigare i år, med löften om investeringar och expansion. Personalen beskriver en annan verklighet: stora uppsägningar, bland annat av seniora nyhetsbyråprofiler, på en tidning som fortfarande går med underliggande vinst. "Jag tror inte de har någon särskild plan — de vill tydligen bara spara pengar", sade en anställd om de nya ägarna, och tillade att Evans verkat ha fått ett sparmål och att det större tänket var "helt oklart". Vissa på tidningen menar att Evans — som fått äran att hålla Telegraph igång under tre år utan ägare, när inga strategiska beslut kunde fattas — nu används för att verkställa huvuddelen av avvecklingen. Bolaget har upprepade gånger försäkrat att Telegraph ska bli en "global, AI-driven premiummedie- och analysverksamhet"; personalen vet inte vad AI-inslagen ska innebära, och det råder förvirring om vem som ens beslutar om nedskärningarna. Winnett, som en insider beskrev som "en enorm förlust", hade ingått i en grupp som reste till Florida för att sondera en bas för en utökad amerikansk verksamhet. Konkreta planer från den resan har ännu inte presenterats.
Vid ett nyligen internt möte talade den nye vd:n Carolin Hulshoff Pol om en strategi att förnya läsarupplevelsen, bygga nya intäktsströmmar och växa internationellt. Reportrar bad om detaljer kring planerna bakom nedskärningarna; frågorna, tyckte de, förblev obesvarade.
Det här mönstret är bekant. När riskkapital och koncernledningar köper etablerade mediehus lovas satsningar — och det som levereras är kostnadssänkningar. Det är inget konstigt: ägaren har betalat en rejäl summa och vill ha avkastning, och snabba besparingar ger snabbare avkastning än långsiktigt journalistiskt bygge. Skillnaden mot en ägare som står för sina egna pengar och ett varumärke över tid är att incitamenten pekar åt olika håll. När Axel Springer talar om "AI-driven" framtid utan att kunna redogöra för vad det betyder i praktiken är det sannolikt snarare en berättelse för ägare och marknad än en plan för redaktionen.
Värt att notera för svenska läsare: brittiska mediehus har under decennier agerat som bevis på att en marknad utan licensfinansiering kan bära granskande journalistik — Telegraphs utgiftsskandal är ett klassiskt exempel, driven av kommersiella incitament att granska makten. Men samma marknad slår också hårt när ägarskapet förändras. Frågan är inte om privatekonomiskt drivna medieföretag kan göra bra journalistik — det kan de — utan vem som bär kostnaden när ägarens kalkyl och redaktionens uppdrag hamnar i konflikt. På Telegraph är svaret just nu tydligt: personalen, i form av uppsägningar på en vinstgivande tidning, medan strategin förblir en oklar slogan.