Ismael Oumarou förlorade sin högra hand till en granat från Boko Haram
Efter en uppväxt präglad av våld och fattigdom i Niger, han rankas nu 17:e i världen men hävdar att han skulle plockat upp granaten igen
Bilder
Image caption, Ismael Ox is 17th in the World Para Kyorugi Rankings
bbc.co.uk
Image caption, Ismael Ox won a 'best athlete' award at a tournament in Ghana
bbc.co.uk
Image caption, In Para-taekwondo there are no headshots unlike able-bodied taekwondo
bbc.co.uk
Image caption, Ox said he 'dreamed of America as a child', and before finding taekwondo, wanted to join the military in the USA
bbc.co.uk
Ismael "Ox" Oumarou var elva år när krigare från Boko Haram kastade en granat mot honom och hans vänner i byn i Niger. Han sprang mot granaten i stället för bort från den, grep den och försökte kasta bort den från de andra. Den sprängdes i hans hand. Höger hand förlorade han. Han är nu 25 år, rankad 17:e i världen i para-taekwondo, och säger till BBC att han skulle göra samma sak igen — "även imorgon".
Resten av hans berättelse förklarar varför. Han växte upp hos sin mormor i ett hushåll på landsbygden med ungefär fyrtio personer, började arbeta vid sex års ålder och blev utslängd från hemmet vid nio, sedan han börjat attackera människor på gatan. Han skickades till huvudstaden Niamey för att sälja vatten eller vad annat som kunde köpa mat. Hans far, som fanns i närheten en kort period när Ox var fem, sparkade och slog honom till blods och misshandlade även hans mor. Ox antog att våldet omkring honom var normalt.
Taekwondo nådde honom genom ett fönster. När han gick förbi en lokal träningslokal tittade han på träningen, härmade den och drömde om Jackie Chan. Mitt i ett gatuvåld sade en man till honom: "Du har så mycket vrede i dig. Jag ska lägga dig i något som kan vara till nytta för dig." Mannen var en taekwondotränare.
Efter två veckor på sjukhus för handen lämnade han med, som han själv uttrycker det, mycket vrede och en plan som ingen tog på allvar. "Vem tror du att du ska kunna fightas med en hand?" frågades han. Turneringar för funktionsfriska vände honom bort. Han övervägde att ge upp men fortsatte för att han älskade att slåss för mycket. Sedan fick han veta att para-taekwondo fanns — en klass han inte kände till, och enligt honom inte heller de han tränade med i Niger.
Han har sedan dess spenderat alla sina pengar på resor till tävlingar och sovit i idrottshallar när han inte hade råd med en säng. Han har tagit hem en koreanska cupen och ett afrikanskt mästerskap. Ghana erbjöd honom medborgarskap så att han kunde representera landet, och han vann ett pris för bästa idrottare vid en tävling där. Han har tävlat i ett världsmästerskap och representerar nu USA.
Det finns en poäng här som svenska medier sällan fastnar vid. Oumarous berättelse är inte framför allt en berättelse om statliga räddningsprogram. Han klarade sig genom en tränare som agerade på egen initiativ, genom idrottens privata tävlingsvägar och genom sitt eget tvetydiga driv — och till sist genom att Ghana och USA såg värde i honom och erbjöd honom vad Niger aldrig gav. Internationella idrottsförbund och nationella olympiska kommittéer har sina egna intressen; att Ghana erbjöd medborgarskap var inte välgörenhet utan en investering i en medaljkandidat. Det är så incitament faktiskt fungerar när ingen stat betalar notan.
Boko Haram, gruppen som var i hans by den dagen, kidnappade senare över 200 skolflickor i Chibok i grannlandet Nigeria år 2014. Dess granat kostade Ox höger hand vid elva års ålder. Världsrankingen i para-taekwondo bär nu hans namn på 17:e plats, och hans svar har inte ändrats sedan sjukhuset: han skulle greppa den igen, även imorgon.