Afrika

ICJ fastslår att Myanmar begick folkmord mot rohingya, första gången domstol håller en stat ansvarig

Gambia väckte saken 2019 och domen är en konstatering utan möjlighet till överklagande eller påföljd medan över en miljon rohingya fortfarande lever i flyktingläger i Bangladesh

Bilder

Rohingya refugees from Myanmar wait to receive relief supplies at a camp in Ukhia, Bangladesh.
    
    
       |
    
    Munir Uz Zaman/AFP Rohingya refugees from Myanmar wait to receive relief supplies at a camp in Ukhia, Bangladesh. | Munir Uz Zaman/AFP scroll.in

FN:s internationella domstol i Haag har fastslått att Myanmar begått folkmord mot rohingya-folket. Domstolen konstaterade torsdagen den 22 januari att säkerhetsstyrkor begick villkorslösa mord, separering och avrättning av män, utbredd sexuellt våld samt medvetna nedbränningar av rohingyers hem. Uppskattningen att 10 000 rohingyer dödades under 2017 års så kallade utrensningsoperationer bedömdes vara väl underbyggd av bevisen. Det är första gången domstolen håller en stat direkt ansvarig för folkmord.

Anmärkningsvärt är vem som drev målet: inte någon västerländsk regering utan Gambia, ett av världens fattigare länder. Folkmordskonventionen från 1948 tillåter vilken stat som helst att stämma en annan, och det var Gambia som utnyttjade den möjligheten 2019, med dokumentation av massaker, sexuellt våld, tortyr, tvångsförsvinnanden och förstörda byar. Myanmar försökte blockera målet på jurisdiktionella grunder men föll 2022. Vid förhandlingarna 2019 företräddes landet av Aung San Suu Kyi, då de facto-ledare och fredspristagare, som medgav att krigsbrott möjligen begåtts men förnekade folkmordsavsikt. Myanmars formella försvar var att operationerna i Rakhine-delstaten var motterror.

Domstolen prövade frågan enligt artikel II i 1948 års konvention — om gärningarna syftade till att förstöra gruppen helt eller delvis — inte om folkmord ägt rum i vardaglig mening. En FN-utredning hade redan 2018 konstaterat att dödssiffran 10 000 var konservativ. Hundratusentals flydde till Bangladesh under våldsamheterna, och över en miljon rohingyer lever där i dag.

Jämför med Srebrenica-domen 2007: då fann domstolen att massakern var ett folkmord men att Serbien inte var direkt ansvarigt, endast skyldigt till underlåtenhet att förhindra det. Torsdagens dom går längre. Men den bär på två strukturella egenheter som säger något om hur sådana här institutioner fungerar: domen kan inte överklagas, och domstolen kan inte utdöma straff eller påföljder av något slag. Det är ett konstaterande, inte en dom med konsekvenser.

Här ligger den verkliga poängen. En internationell domstol kan fastställa sanningen, men verkställigheten lämnas åt samma stater som alltid avgör själva om de vill lystra. Myanmar har redan visat att det inte gör det. Miljonen rohingyer i Bangladeshs läger är de bevis domarna accepterade — och de står kvar där. Västvärldens regeringar, som gärna talar om folkmord när det passar, lät ett afrikanskt land bära hela bördan av att ens driva målet. Det säger en del om vilka incitament som egentligen styr den internationella ordningen.