Teknik

Nederländska åklagare hackade Tata Steels interna nätverk och avlyssnade telefoner i utredningen om utsläpp vid IJmuiden

Försvaret talar om obalanserat bevismaterial, staten kan samtidigt dra sig ur två miljarder euro i stöd till stålverket

Bilder

Photo: Depositphotos.com Photo: Depositphotos.com Depositphotos.com

Amsterdams distriktsrätt tog på fredagen upp hur det nederländska åklagarväsendet hackade sig in i Tata Steels interna kommunikationsnätverk, avlyssnade telefoner och gjorde videoinspelningar i utredningen om påstådda brottsliga utsläpp från stålbolagets anläggningar i IJmuiden.

Åklagarväsendet beskrev själv "ett dold intrång i Tata Steels företagsnätverk" vid den första förhandlingen i målet, uppger public service-bolaget NOS. Dokument togs, vittnen förhördes och mätningar av beläggningar granskades. Polis och åklagare har fått tillstånd att använda intrångsmetoder i brottmål sedan 2019, men endast under mycket specifika förhållanden; befogenheten har utnyttjats i ett fåtal fall, bland annat om barnpornografi och kriminell kommunikation. Utredningen mot Tata Steel anklagar företaget för att medvetet ha ignorerat skadliga utsläpp från dess koks- och gasverk i IJmuiden.

Det finns allvarliga grunder för misstankarna. Folkhälsomyndigheten RIVM registrerar en övergenomsnittlig frekvens av lungcancer bland de som bor runt anläggningen, och sot samlas regelbundet i omgivande kvarter, bland annat på skolgårdar. Många boende uppger att de lidit allvarliga hälsoproblem som de lägger anläggningen till last. Advokaten Bénédicte Ficq lämnade in en anmälan på uppdrag av 1 200 boende 2021; åklagarna öppnade utredning året därpå och ställde bolaget till svars inför domstol i juli.

Försvaret sade inför rätten att avlyssning och intrång i nätverket gett upphov till ett "obalanserat" brottsmaterial som vilar på "ogrundad misstro" mot ett företag vars anställda "går till jobbet för att göra rätt". Utredningen pågår och kan leda till åtal mot enskilda chefer. Processen beräknas inte vara avslutad förrän i början av nästa år, då det ska klargöras om verkställande direktören Hans van den Berg kan åtalas.

Fallet visar hur statens maktmedel växer när ett företag hamnar i korselden mellan myndigheter och opinion. Intrångsbefogenheterna från 2019 var tänkta för de grövsta brotten; att de nu används mot en av Nederländernas största industriarbetsgivare är ett maktsprång som försvaret med rätta ifrågasätter. Samtidigt är det svårt att inte notera inkonsekvensen i statens agerande: regeringen har sagt sig kunna dra sig ur ett planerat stödpaket på två miljarder euro om det brottsliga målet väcker "allvarliga farhägor" för den nederländska staten. Med andra ord subventionerar staten samtidigt som den förföljer — och kostnaderna för både utredningen och stödet landar hos skattebetalarna.

Här ligger den verkliga lärdomen. När staten är både ägare, finansiär, tillsynsman och åklagare i samma affär uppstår intressekonflikter som ingen privat aktör skulle tolerera. Ett privat försäkringsbolag som stod för skadorna skulle kräva hållbara rutiner eller högre premier; staten väljer i stället att både betala ut miljarder och gräva i företagets interna post. De boende i IJmuiden förtjänar svar om deras hälsoproblem, men ett förfarande där åklagare hacker sig fram och ministären hotar med att både ge och ta bort stöd sällan levererar ren transparent rättvisa. Frågan är vem som i slutändan betalar priset — och det är som vanligt inte de som fattar besluten.