Media

Svenska tankesmedjer slåss om kultur genom klassiska verk

Katalys och Timbro producerar podcaster och bokserier om PO Enquist och Eyvind Johnson i en tyst omrustning inför den politiska kampen om litteraturen, även om de hävdar att arbetet är icke-politiskt handlar strategin i grunden om att forma opinionen

Bilder

dn.se
PO Enquist, föremål för podden ”I kapten Enquists bibliotek”. Foto: Eva Tedesjö PO Enquist, föremål för podden ”I kapten Enquists bibliotek”. Foto: Eva Tedesjö Foto: Eva Tedesjö
Eyvind Johnson, föremål för podden ”Eyvind Johnsons tid”. Foto: Leif R Jansson/TT Eyvind Johnson, föremål för podden ”Eyvind Johnsons tid”. Foto: Leif R Jansson/TT Foto: Leif R Jansson/TT
Björn Werner. Foto: Veronika Ljung-Nielsen Björn Werner. Foto: Veronika Ljung-Nielsen Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Sveriges idéorganisationer har öppnat en ny front: bokhyllan. I över ett år har facklandsorganisationens tankesmedja Katalys producerat "I kapten Enquists bibliotek", en poddsändning om författaren PO Enquist ledd av dess chef Daniel Suhonen tillsammans med Felix Antman Debels. I slutet av september svarade det borgerliga Timbro med "Eyvind Johnsons tid", en serie om Nobelpristagaren. Dagens Nyheter, som granskat båda produktionerna, beskriver en tyst upprustning inför vad tidningen kallar kriget om de litterära klassikerna.

Poddsändningarna är den synliga delen av en längre lista. Timbro har drivit ett eget förlag i åratal: höstens program innehåller en biografi över Salman Rushdie, till våren kommer ett urval av Lars Gustafsson med det uttalade målet att ge "en samlad bild av Gustafssons liberalism", och en klassikerserie har redan gett ut Fredrika Bremer och Erik Gustaf Geijer på nytt. Katalys, som först med formatet en enskild författare, lånade sin titel från Enquists egen roman "Kaptens Nemos bibliotek".

Båda producenterna insisterar på att inget politiskt är på gång. Suhonen, en vänsterdebattör med bakgrund vid tidskriften Tiden, säger att podden "inte är politik", att den görs för att det är roligt och att det är "något som kan bestå, till skillnad från att anordna en kväll om PO Enquist på ABF-huset i Stockholm". Timbros förläggare Andreas Johansson Heinö kallar påståendet att Timbro lägger beslag på Eyvind Johnson en överdrift — för att sedan leverera motiveringen: det borgerliga lägret i Sverige försummade länge sitt litterära arv, satsade på ekonomi och blev mycket skickligt på det, "men man kan inte nöja sig med att läsa Milton Friedman. För att påverka åsikter behövs hela bredden."

Det är uthålligheten som är det avgörande i båda lägren. Ett seminarium tar slut och en rapport läggs i byrålådan; en podd finns kvar på nätet, och en klassikerserie kan ges ut på nytt varje säsong. Att den offentliga uppmärksamheten bara så småningom märker dessa satsningar är ingen slump — det är just det långsiktiga, finansierade och systematiska som gör dem effektiva, där enstaka evenemang försvinner spårlöst. Serien om Eyvind Johnson tillkom därför att Expressens kulturchef Victor Malm skämtade med Heinö om att Timbro borde känna sina liberala författare bättre, och sedan nämnde remarket för sin vän Björn Werner. Werner, som leder serien tillsammans med Lyra Eriksson Lindbäck, såg ett tillfälle och tog det, med Timbros välsignelse och pengar. Hans sammanfattning av pristagaren: "Man behöver inte vara borgerlig bara för att man ogillar vänstern i sin samtid."

Att satsningarna görs av idéorganisationer med tydliga ideologiska uppdrag, finansierade av fackförbund respektive borgerliga intressen, bör man ta på allvar när de förnekar det. Suhonen säger att hans podd inte är politik. Heinös förlagslista behöver, enligt honom själv, hela bredden för att forma den.