Fossila bränslen strukna ur COP31-utkast
Överenskommelsen om utfasning från Dubai försvinner på nytt, stater som Finland och Tyskland skriver sina egna regler medan konsensus texten konvergerar mot det som billigast att skriva under
Bilder
Cop31 live: Fossil fuels dumped from latest draft deal at climate summit
theguardian.com
Fossil fuels scrubbed from COP31 draft deal despite growing momentum
euronews.com
Alla omnämnanden av fossila bränslen har strukits ur det senaste utkastet till COP31:s slutdokument. Det andra utkastet, som publicerades av den australiska ordföranden klockan tre turkisk tid på torsdagen, omfattar nio sidor och 80 stycken — mot 18 sidor och 144 punkter i måndagens version.
Det som försvunnit är formuleringen "övergång bort från fossila bränslen", som enades om vid COP28 i Dubai och som utsatta länder kämpat för vid detta toppmöte. Det är inte första gången språket försvinner: vid COP30 i Belém förra året ströks samma formulering ur slutavtalet efter motstånd från länder som exporterar fossila bränslen. COP-avtal kräver konsensus från nästan 200 parter, och texten landar alltid hos det som är billigast att skriva under. I stället för en övergång bort från något lovar det nya utkastet två gånger en "övergång mot låga utsläpp av växthusgaser och klimatanpassad utveckling", där länderna följer "olika vägar och lösningar" utifrån sina "nationella förhållanden och utvecklingsprioriteringar" — en formulering under vilken en oljeexportör inte avstår från något alls.
Åtagandet att hålla temperaturökningen till 1,5 grader finns kvar. Detsamma gäller värdlandet Turkiets förslag att 35 procent av den slutliga energianvändningen ska bestå av el år 2035, även om det nu står som ett av många frivilliga alternativ snarare än ett bindande mål. Utkastet behåller en erkännande av "bästa tillgängliga vetenskap" och en hänvisning till klimatpanelen IPCC, som i sig var en stridspunkt vid toppmötet.
De länder som fortfarande avser att avveckla fossila bränslen gör det i ökande grad utanför dokumentet. Finland publicerade en nationell färdplan den 11 november, efter Frankrike, Tyskland och Nederländerna; Danmark, Portugal, Luxemburg och Spanien presenterade egna planer den 17 november. Tysklands miljöstatssekreterare Heike Henn sade att man "alltid kan önska och kämpa" för övergångsformuleringen i slutdokumentet, men att "detta är inte för oss det avgörande måttet på framgång. Framgången ligger i att göra, i en växande koalition." Mönstret är tydligt: de regeringar som själva bär kostnaderna skriver regler de faktiskt tänker följa, medan konsensustexten tillhandahåller en alibi för dem som inte gör det. Ett dokument som nästan 200 stater måste enas om kan per definition inte innehålla något som kostar någon något — och därför blir det värdelöst som styrinstrument.
Delegationerna har till den 20 november på sig att nå ett slutligt avtal, och analytiker räknar med att förhandlingarna kommer att dra ut på tiden. Utkastet uppmanar länderna att lösa sina meningsskiljaktigheter kring IPCC, så att panelens senaste vetenskap kan ligga till grund för förhandlingarna vid COP33 — toppmötet efter nästa.