Vetenskap

Fem tonåriga baobabträd på upp till 29 ton räddade efter olaglig export

Stod i lager i Durban sedan myndigheterna stoppade leverans till okänd köpare i Georgien, föregående baobabexport hamnade hos den georgiske miljardären och ex-premiärministern Ivanishvilis trädgård

Bilder

Sarah Venter, founder of the Baobab Foundation, with one of the baobabs to be transported to Timbavati reserve in north-eastern South Africa. Photograph: Courtesy of Timbavati nature reserve Sarah Venter, founder of the Baobab Foundation, with one of the baobabs to be transported to Timbavati reserve in north-eastern South Africa. Photograph: Courtesy of Timbavati nature reserve theguardian.com

Fem baobabträd med en vikt på mellan 19 och 29 ton anlände på onsdagen till naturreservatet Timbavati i nordöstra Sydafrika, där de nu ska planteras om och stabiliseras med vajrar. De århundraden gamla träden har legat i ett lagerhus i Durban sedan i juli, då myndigheterna stoppade en sändning avsedd för en namnlös köpare i Georgien och konstaterade att träden flyttats utan de tillstånd som lagen kräver.

Sydafrikansk lagstiftning föreskriver tillstånd för att fälla eller ens störa ett baobabträd. Det skyddet kom dessa fem — med stammar upp till 4,5 meter i diameter och en höjd av 12,5 meter — till pass först i lagerhuset, då träden redan var upptagna ur marken. Miljö- och skogsbruksdepartementet bekräftade destinationen men ville inte namnge köparen. Det är ett mönster man känner igen: regelverket finns på pappret, men tillämpningen kommer för sent, och den som har råd att beställa ett levande fornminne slipper stå till svars vid namn.

Att sådana exporter är sällsynta beror på ren fysik. Baobabträd är extremt svåra att gräva upp, transportera och etablera på nytt, förklarar David Newton vid organisationen Traffic, som bevakar handeln med vilda växter och djur. Det som säljs som prydnadsväxt är, enligt den kenyanska trädgårdskonsulten Wambui Ippolito, "ett ekosystem i sig" — fladdermöss, galagoer, gråhuvad papegoja och sydlig hornkorshöna söker skydd i trädhåligheterna, medan elefanter, apor och vartsvin lever av frukten. Där ett samhälle lever kring ett baobabträd — Ippolito nämner Senegal, Mali och Ghana — är trädet heligt, och någonstans har människors förfäder suttit i dess skugga.

Det finns ett precedent för vart sådana träd tar vägen. För fyra år sedan grävdes åtta baobabträd upp i Kenya för Shekvetilis dendrologiska park, ägd av Bidzina Ivanishvili, miljardären och tidigare premiärminister som fyllt den med jätteträd fraktade längs Svarta havet. Miljöaktivister kallade den exporten biopirateri; den stoppades först och tilläts sedan att fortsätta. Köparens anonymitet i det sydafrikanska fallet väcker därför befogade frågor.

Överlevnaden hos de fem sydafrikanska träden är nu ett öppet experiment. Baobabträdens rötter är grunda och återväxter relativt snabbt, och den bladlösa perioden maj till oktober är rätt fönster för förflyttning; från november förbrukar träden sitt lagrade vatten för att sätta nya blad. "Då måste vi få ner dem i marken så snart som möjligt", säger Sarah Venter, grundare av Baobab Foundation, som ledde omplanteringen och bedömer chanserna som goda om träden planteras snabbt. Dessa fem tillbringade viloperioden utgrävda i ett lagerhus och nådde Timbavati först när våren börjat.

I Kenya höll inte stoppet, och träden hamnade hos miljardären. I Sydafrika är köparen fortfarande okänd — och det är sällan de som betalar för sådana transporter som får stå för skulden.