43 stulna båtar i Västerås blev tre efter nattlig vakt i egen hamn
Staden anställer själva bevakningen som polisen aldrig prioriterade, båtägare gör så polisen bara skriver diarienummer
Bilder
Mellan 31 augusti och 15 oktober förra året anmäldes 43 stölder av båtar och båttillbehör i Västerås småbåtshamnar. Under samma period i år: tre anmälda stölder, varav en handlade om en stulen bensindunk. Skillnaden består av en väktare i en båt med en strålkastare monterad på taket, som patrullerar hamnarna vid Mälaren nattetid.
Viktigt att notera: väktarna är anlitade av hamnarna själva, inte utsända av polisen. Mattias Dahlberg på Västerås stad, som SVT följde på en nattlig patrullering, beskriver läget som "mycket, mycket bättre än tidigare" och uppger att båtägare själva kommit med tips och idéer. Kommunen, båtklubbarna och polisen har arbetat med problemet i flera år, och polisen har som del av det arbetet använt drönare för övervakning.
Ekonomin i historien är enkel, och det är därför den är lärorik. En stulen motor, en sönderkrockad lucka, en genomranskad kabin — för ägaren handlar det inte bara om förlusten utan om kränkningen. Dahlberg påpekar att båten är ett andra hem för många, och att den som kommer till bryggan med barnen för en helgutflykt och upptäcker att någon varit ombord ofta väljer att ge upp båtlivet helt. Varje stöld kostar hamnen en hyresgäst vid bryggan. Och för polisen var en stulen båt länge bara ett diarienummer i en kö.
Här ligger poängen som sällan sägs högt: kommunen äger hamnarna och betalar själv för skadorna, och därför köpte den in avskräckning direkt. En aktör som bär kostnaderna för sina egna problem löser dem. Polisen, däremot, har varken incitament eller resurser att prioritera stulna bensindunkar — och har det aldrig haft. Västerås lösning är i grunden ett privatarrangemang där den som drabbas också agerar, i stället för att vänta på en myndighet som har tusen andra prioriteringar.
Patrullerna går på natten, i mörkret, från en båt med ljus. Stölderna de anlitades för att stoppa har under säsongen i stort sett upphört. Dahlberg tror att modellen kan sprida sig till andra orter — skapa ringar på vattnet, som han uttrycker det. Det vore på sin plats. Frågan svenska småbåtsägare borde ställa sig är varför det krävdes en kommunal ägare med egen plånbok på spel innan någonting hände.