240 husägare i Kiruna kommer inte framåt med LKAB om ersättningen inför stadsflytten
Gruvbolaget är ensam köpare av en hel stad och styr dessutom tidtabellen medan 6 000 personer tvingas flytta, rivningshus som på pappret är tomma bryts upp av barn och äldre med risk för asbest och raserade bärande konstruktioner
Bilder
Mer än 240 hus- och villaföreståndare samlades på Högalidskolan i Kiruna i onsdags. De deltog i det tredje mötet med LKAB, det statliga gruvbolaget vars malm är orsaken till att hela staden måste flytta. Stadsflyttningen kommer att tvinga 6 000 invånare att lämna sina hem, och kvällen avslutades med att ordföranden för bostadsrättssamfunden, Peter Maagaard, med tyngd uttryckte sitt omdöme över förhandlingarna: ”Vi kom ju inte framåt.”
Disputen handlar om hur bostäderna ska kompenseras i områden som påverkas av flytten. Ett återkommande bud från deltagarna var att den nuvarande modellen riskerar att lämna ägarna med bostäder som är mindre än vad de faktiskt behöver, och i värsta fall tvingas lägga egna medel på att köpa en motsvarande bostad. Samfunden har därmed tagit fram en lista med krav gentemot LKAB inför den kommande tvångsförflyttningen.
Förhandlingspositionen är unik och präglas av en extrem maktobalans. LKAB är den enda köparen av en hel stad, och de kontrollerar samtidigt tidtabellen för när staden måste säljas. En bostadsägare som vägrar de föreslagna villkoren kan inte heller vänta på ett bättre bud från en konkurrerande gruva; det finns ingen konkurrent. Det enda som säljarna besitter är sitt sentiment, de offentliga mötena och den långa tidsramar som stadsflyttningen innebär.
Samtidigt är de sista metrarna av övergången de minst kontrollerade. LKAB:s Kent Nilsson Sarri beskriver inbrotten i hus som ska rivas som ”ett mycket stort problem”. Vid ett möte utanför rivningsområdet, nära den gamla stadskärnan, mötte han rapporter om hus med krossade fönster. Inre rivningsarbete påbörjas i ett tidigt skede som är osynligt från gatan, och bärande konstruktioner är ibland redan komprometterade. Hans största oro är att människor skadar sig eftersom de inte förstår vad som finns inuti husen, eller för att de bär med faror som exempelvis asbest. Enligt LKAB är det barn, tonåringar och äldre som kommer in i dessa byggnader.
Hus rivs kontinuerligt i den gamla stadskärnan. På papperet är de tomma. I Kiruna är de dock långt ifrån tomma.