EU förbereder 22:a sanktionspaketet mot Ryssland
Revisionsrätten konstaterar att medlemsländerna tillämpar sanktioner olika och att Kina mellanhandlar den teknik Europa stängt av, medan skuggflottan fortfarande seglar på försäkringar och mäklartjänster från EU-bolag
Bilder
epa13206591 Russian President Vladimir Putin (R), accompanied by Rosneft CEO, Chairman of the Management Board and Deputy Chairman of the Board of Directors Igor Sechin, inspects the tanker 'Pyotr Stolypin' for the Arctic LNG 2 project at the Zvezda shipyard in the town of Bolshoy Kamen, Primorye Territory, Russia, 02 September 2026. EPA/ALEXEI DANICHEV / SPUTNIK / KREMLIN POOL MANDATORY CREDIT
euobserver.com
Europe’s mandate on Russia-Ukraine peace talks takes shape, as Putin escalates war
euobserver.com
EUDS - Public hearing on ' Disinformation campaigns and their impact on democratic resilience ' exploring more specifically the case of women in public life
euobserver.com
epa13257135 Presiding Judge Miatta Maria Samba (R) attends proceedings at the International Criminal Court (ICC) during a ruling in the case against Mahamat Said Abdel Kani in The Hague, the Netherlands, 23 September 2026. Said faces charges of war crimes and crimes against humanity allegedly committed in Bangui in 2013. EPA/REMKO DE WAAL / POOL
euobserver.com
The Crimean Bridge after the attack, as seen in footage broadcast by Russian television.
euobserver.com
EU förbereder sitt tjugoandra sanktionspaket mot Ryssland, som ska presenteras innan årets slut. Fler banker, kryptotillgångar och fartyg i den så kallade skuggflottan ska läggas till en svartlista som redan omfattar över 2 700 personer och organisationer. Anmärkningsvärt nog kommer paketet bara några veckor efter att EU:s revisionsrätt konstaterat att sanktionerna tillämpas olikartat av medlemsstaternas tullmyndigheter — med kryphål som Ryssland aktivt utnyttjar.
Siffrorna Bryssel gärna hänvisar till är imponerande: över 200 miljarder euro i frusna ryska tillgångar inom EU, europeiska importen av ryska varor nere med cirka tre fjärdedelar sedan 2022, och rysk olja och gas i praktiken borta från europeiska hamnar. Men resten av bokföringen är mindre prydig. Moskva kan inte längre köpa högteknologiska och dubbelanvändbara produkter direkt av europeiska leverantörer — istället köps de via tredjeländer, framför allt Kina, till högre kostnad. Mycket av den energi Europa slutade importera har helt enkelt sålts vidare till asiatiska köpare, även om gas är svårare att omdirigera än olja, eftersom det kräver flytningsterminaler, specialfartyg eller nya rörledningar.
Inuti Ryssland finns inga spår av den ekonomiska kris som sanktionerna var tänkta att utlösa. Det konstaterar Östeuropeiska studiecentret. Olje- och gasintäkterna bär fortfarande upp statsbudgeten. Ett kraftigt utbyggt krigsindustriellt komplex lyfter det uppmätta BNP samtidigt som det förser fronten, och den finanspolitiska tyngden av militärutgifterna har tvingat fram skattehöjningar, inklusive moms — medan företag utanför krigsindustrin kämpar och lönerna står under press.
Det är i verkställigheten som mekanismen spricker. Europeiska företag fortsätter att leverera försäkringar, mäklartjänster och bistånd till ryska fartyg — samma skuggflotta som nästa sanktionspaket nu föreslår att träffa. Grekland, Malta och Cypern har motsatt sig EU-sanktioner mot sjöfartstjänster, var och en med hänvisning till sitt eget maritima näringslivs betydelse. Detta är ingen slump, utan en rationell konsekvens av hur systemet är byggt: när kostnaderna för sanktionerna kan skjutas över på nationella specialintressen, hamnar incitamenten i direkt motsättning till den gemensamma politiken.
Det tjugoandra paketet kommer att lägga till fler skuggflottsfartyg på listan. Men försäkringarna och mäklartjänsterna som håller dem flytande kommer fortfarande från inom EU. Efter två år och tjugo paket är mönstret tydligt: varje ny omgång sanktioner hanterar symtomen medan de institutionella gryphålen — nationella undantag, svag tullkontroll och fortsatt europeisk tjänsteleverans — förblir orörda. En union som inte lyckas verkställa sina egna beslut hos sig själva har svårt att åstadkomma det ekonomiska tryck som sanktionerna formellt syftar till. Frågan är inte om paket nummer tjugotvå blir verklighet, utan vad som egentligen skiljer det från de tjugo föregående.