Datacenter äter fem procent av Nederländernas el
Förbrukningen steg tolv procent på ett år till 5 664 gigawattimmar, femtio anläggningar står för 93 procent och antalet har knappt ökat sedan 2017 — det är förbrukningen per byggnad som fyrdubblats, bara Irland ger datacenter en större elandel inom EU
Bilder
Aerial view of the Google datacenter in the Eemshaven. Photo: Depositphotos.com
Depositphotos.com
Datorhallar i Nederländerna drog förra året fem procent av landets totala elförbrukning, enligt det nationella statistikbyrån CBS — mot 1,5 procent 2017. Omkring 200 anläggningar förbrukade 5 664 gigawattimmar, ungefär tolv procent mer än året dessförinnan.
Femtio stora anläggningar står för 93 procent av totalen, och deras förbrukning har fyrdubblats sedan 2017 medan antalet anläggningar i princip är oförändrat. Det är förbrukningen per byggnad som vuxit. Resterande cirka 150 hallar delar på resten, och den officiella statistiken omfattar inte universitet och sjukhus som driver egna serverrum — CBS uppskattar att de ytterligare drar 142 gigawattimmar. Inom EU ger bara Irland datorhallarna en större andel av elanvändningen: Eurostats siffror för 2024 visar 21,3 procent för Irland, 4,6 procent för Nederländerna och 4,2 procent för Tyskland, med Nederländerna på tredje plats i absoluta tal efter Tyskland och Irland.
Siffrorna publicerades mindre än två veckor efter att polisen avlägsnat aktivister från en byggarbetsplats för en ny storanläggning i Amsterdams stadsdel Westpoort. Kvarteret organiserades av klimat- och rättvisegruppen Geef Tegengas, med Extinction Rebellion i ryggen. Anläggningen, som kostar en miljard euro och ska dra 78 megawatt, byggs av projektutvecklaren Pure DC och ska hyras ut till Microsoft. Enligt NRC kommer den att förbruka lika mycket el på ett år som hela Amsterdam. Microsoft uppgav att man förstår att projektet "väcker starka känslor" och respekterar rätten att protestera fredligt.
Här finns en läxa i hur regler fungerar i praktiken. Nederländerna förbjöd storskaliga datorhallar 2022 — men förbudet gäller per anläggning, och kritiker pekar på att Westpoort-projektet kringgår det genom att på pappret bestå av tre mindre anläggningar. En miljardinvestering har alltså formaterats så att den passerar regelverket, medan elnätet och elpriserna får bära kostnaden. Det är mönstret man känner igen: när staten ställer krav på pappret men inte på utfallet, anpassar sig de stora aktörerna till bokstäverna, aldrig till andan. Microsoft vinner en anläggning, Amsterdam får en extra stadsdel i elförbrukning — och myndigheterna kan redovisa att förbudet "gäller". Frågan är för vem.