21-årig svensk anförmodas styra Foxtrots mord från Syrien
Al-Bara Mejri har suttit häktad på sin frånvaro sedan maj för 15 brott bland dem anstiftan till tre mord, utredare menar att han är personen bakom nätverkets alias
Bilder
IS-terroristens son styr Foxtrots mord
expressen.se
Polisen bedömer att en 21-åring som vistats utomlands i mer än två år styr morden inom Foxtrot-nätverket från Syrien. Al-Bara Mejri har sedan maj häktats i sin frånvaro, misstänkt för 15 brott, bland annat anstiftan till tre mord, och är internationellt efterlyst. Utredarna anser att han är personen bakom aliaset som används inom nätverket.
Fallet är i sin kärna en berättelse om statens räckvidd. En ung man som en gång togs emot av svenska myndigheter ska nu, tusentals kilometer bort, kunna dirigera dödligt våld på svensk gata — utan att nås av varken svenska domstolar eller internationell rättsskipning. Häktning i frånvaro är en juridisk konstruktion som i praktiken betyder att processen står stilla. Ingen åtalas, ingen döms, och offren får varken upprättelse eller skydd.
Incitamenten är värda att redovisas rakt av. Den som befinner sig i ett land utan utlämningssamarbete med Sverige riskerar i praktiken ingenting. Straffskalan i Sverige för de brott Mejri misstänks för är hård, men ett straff som aldrig verkställs är ingen avskräckning. Det är en grundläggande spelteoretisk obalans: kostnaderna för nätverkets verksamhet bärs av svenska medborgare och svenska skattebetalare, medan de som fattar besluten befinner sig utanför varje verkställbar makt.
Detta är inte ett isolerat undantag utan ett mönster som växt fram under lång tid. När uppehållstillstånd, socialtjänst och en svag kravställning på lojalitet mot det land som tar emot en fungerar som öppna dörrar, följer det att vissa individer utnyttjar strukturen. Privata aktörer ställer krav på dem de anställer, eftersom de själva bär kostnaden för misstag. Staten bär aldrig samma kostnad — den skickas vidare till allmänheten i form av trygghetskris och utredningskostnader.
Frågan som borde ställas till svenska myndigheter är därför enkel: hur kunde en person med denna brottsprofil lämna landet och behålla sin fot i det svenska nätverket i över två år, utan att åtgärder vidtogs i tid? Rättsväsendet har visat att det kan identifiera honom. Det har ännu inte visat att det kan stoppa honom.