Mellanöstern

Iraks regering beordrar militären att återta Jurf al-Sakhr från Kataib Hezbollah

Distriktet söder om Bagdad som milisen kontrollerat sedan 2014, med ultimatum till fredagen. Utredning om stulen statlig olja för hundratals miljoner utlöser aktionen, som framställs som korruptionsbekämpning snarare än avväpning, medan milisen behåller gränsövergångar mot Iran för vapenpåfyllnad. Elisabeth Tsurkov hölls fången 903 dagar i distriktets hemliga fängelser, och 120 000–180 000 sunnier drivna på flykt har aldrig fått återvända

Bilder

Former hostage reveals she was held in Iran-backed militia stronghold Iraq now seeks to reclaim Former hostage reveals she was held in Iran-backed militia stronghold Iraq now seeks to reclaim foxnews.com
Trump and Iraqi PM Trump and Iraqi PM foxnews.com
Elizabeth Tsurkov, an Israeli-Russian researcher held hostag Elizabeth Tsurkov, an Israeli-Russian researcher held hostag foxnews.com
Iran backed militants in Iraq Iran backed militants in Iraq foxnews.com
Mourners of Shi'ite group Kata'ib Hezbollah carry the coffin of a fighter Mourners of Shi'ite group Kata'ib Hezbollah carry the coffin of a fighter foxnews.com

Iraks regeringschef Ali al-Zaidi har beordrat landets väpnade styrkor att återta Jurf al-Sakhr, distriktet söder om Bagdad som Kataib Hezbollah kontrollerat sedan 2014 och som i praktiken varit stängt för den irakiska staten sedan dess. Enligt AFP har Bagdad gett milisen till och med fredagen på sig att dra sig tillbaka.

Distriktets rykte cementerades långt före denna operation. Elizabeth Tsurkov, den israelisk-ryska forskare som kidnappades i Bagdad i mars 2023 och hölls fången i 903 dagar, tillbringade sina första fyra och ett halva månader i Jurf al-Sakhr — i ett privat hem som milisen gjort om till fängelse. Hon frigavs i september 2025 efter förhandlingar och ihärdig press från Trumps administration, som sedan dess blockerat kontantbetalningar till Bagdad och varnat Irak gällande de iranska ställföreträdarna. Trump och al-Zaidi möttes i Oval Office i juli.

Den omedelbara utlösande faktorn tycks dock vara pengar snarare än gisslan. En granskning från Reuters som publicerades i måndags citerar irakiska tjänstemän som anklagar Kataib Hezbollah för att sedan 2021 ha stulit olja från statliga företag för hundratals miljoner dollar; regeringen har avskedat nio säkerhets- och förvaltningstjänstemän och hänvisat misstänkta till rättsväsendet. Milisen förnekar allt. Operationen presenteras som en kampanj mot korruption snarare än som ett försök att demontera milisens militära infrastruktur — och den distinktionen är avgörande. Tsurkov påpekar att Kataib Hezbollah behåller baser på andra håll i Irak och tillgång till gränsövergångarna mot Iran, genom vilka man kan fylla på vapenförråden även om Jurf al-Sakhr förloras.

Distriktets historia förklarar varför Bagdad väljer sina ord försiktigt. Irantrogetstödda miliser bidrog till att driva ut IS ur området 2014, och hindrade därefter den övervägande sunnilska befolkningen från att återvända. Tsurkov uppskattar att mellan 120 000 och 180 000 människor drevs på flykten från distriktet och kringliggande samhällen. Hon har uppmanat irakiska myndigheter att genomsöka Jurf al-Sakhr och grannorterna efter hemliga fängelser, massgravar och vapendepåer, och att återlämna beslagtagna hem till sina ägare.

Det finns en bitter ironi här som den västerländska mediekonsensen hellre ignorerar: det är inte två decenniers amerikansk statskonst i Irak som fått landets regering att våga röra miliserna, utan det faktum att Iran-konflikten gjort dem till en kostnad som värdstaten inte längre har råd med. I tjugo år fungerade dessa väpnade grupper som en parallell maktstruktur vid sidan av — och ofta över — den formella statsapparaten, finansierad av statliga resurser de själva kontrollerade. En milis som äter ur samma trough som staten utan att stå till dess förfogande är en klassisk incitamentsfälla: kostnaderna externaliseras, vinsterna privatiseras.

Frågan är nu om Bagdad alls förmår verkställa sin order. Tidigare irakiska operationer mot Kataib Hezbollah har en historia av att sluta i förhandlade tillbakadraganden, och milisen håller fortfarande gränsövergångarna genom vilka den återbeväpnar sig. En stat som inte kontrollerar sitt eget territorium eller sina egna inkomster är i praktiken ingen stat alls — bara en räkenskapenhet för andras intressen.