Latinamerika

Asháninka-borger vaktar peruanska floden Tambo mot kokainlangare utan statligt stöd

Självförsvarskommittéer upprättades på 1980-talet mot Guds lysande stig och fick vapenhjälp av Fujimori 1991, idag bemannar frivilliga fortfarande de armébyggda befästningarna — nu mot narkotraffiker som staten ignorerar

Bilder

Asháninka ronderos, or volunteers in the self-defence committee militias, many armed with traditional bows and arrows, were crucial in defending their communities during the bloody Shining Path conflict. Photograph: Rowan Glass Asháninka ronderos, or volunteers in the self-defence committee militias, many armed with traditional bows and arrows, were crucial in defending their communities during the bloody Shining Path conflict. Photograph: Rowan Glass theguardian.com
Kiri, the nom de guerre of Irmeo Sánchez Gómez, with his volunteer ronderos at the Central Asháninka del Río Tambo (Cart) anniversary. Photograph: Rowan Glass Kiri, the nom de guerre of Irmeo Sánchez Gómez, with his volunteer ronderos at the Central Asháninka del Río Tambo (Cart) anniversary. Photograph: Rowan Glass theguardian.com
A rondero on sentry duty as people arrive for the Cart meeting.  Photograph: Rowan Glass A rondero on sentry duty as people arrive for the Cart meeting. Photograph: Rowan Glass theguardian.com
Armed Asháninka men block a road in Junin in 2023 to demand government protection after the murder of one of their leaders by alleged drug traffickers.  Photograph: Christian Sierra/AFP/Getty Armed Asháninka men block a road in Junin in 2023 to demand government protection after the murder of one of their leaders by alleged drug traffickers. Photograph: Christian Sierra/AFP/Getty theguardian.com
Self-defence veterans, who lived through the height of Peru’s conflict in the 1980s and 90s, are held in high esteem in the Tambo region. Photograph: Rowan Glass Self-defence veterans, who lived through the height of Peru’s conflict in the 1980s and 90s, are held in high esteem in the Tambo region. Photograph: Rowan Glass theguardian.com

Tre ronderos i halvmilitära uniformer övervakar Tambrefloden från en vaktpost på en kulle nära Poyeni, hagelgevär över axlarna. Det är asháninkavolontärer i de självförsvarskommittéer som Perus Amazonas folkrikaste urbefolkningsgrupp byggde upp på 1980-talet mot Lysande stigen; fienden i dag är kokainlangare. Den peruanska staten, som en gång beväpnade dessa miliser, har inte skickat någonting för det nya kriget.

Kommittéerna — Cads — växte fram som ett gräsrotsvar mot maoistgerillan vars uppror förvandlade asháninkans regnskog till slagfält mellan 1980 och 2000. Av ungefär 55 000 asháninka uppskattas 6 000 ha dödats, 10 000 tvångsförflyttats och 5 000 tagits som fångar. Kommittéerna försvarade bysamhällen och befriade fångar under våldets mest intensiva period, först med pilbågar. "Om våra pilar inte dödade dem, gjorde gifte det det", säger Irmeo Sánchez Gómez, känd som Kiri, som gick med i de första kommittéerna som tonåring och leder nu Poyenis.

Limas hjälp kom först 1991, när Alberto Fujimoris lagstiftande dekret 741 formellt erkände kommittéerna och beviljade dem militärt stöd. Armén utbildade ronderos och levererade ammunition, och i Tambobäckenet hjälpte den militära närvaron till att vinna kampen, som antropologen Mariella Villasante Cervello påpekar. Priset var det som antropologen Orin Starn beskriver som en permanent spänning mellan samhällsinitiativ och militär kontroll — "rikligt med manipulation och kontroll uppifran", även om han varnar för att avfärda kommittéerna som arméns marionetter.

Gerillakriget tog slut; kokainekomin som växte fram i dess ställe gjorde det inte, och stödet följde inte med. Årtionden efter att Lima beväpnade kommittéerna mot Lysande stigen försvarar asháninka fortfarande samma flodbanker — nu mot langare, och utan någon hjälp. Maskineriet byggdes för ett krig återanvänds i ett annat: delegationer från dussintals samhällen anlände nyligen med båt till det fyrsjunde mötet av Central Asháninka del Río Tambo, som representerar bäckenets 52 samhällen och en gång var med och grundade kommittéerna.

Arrangemanget är Perus säkerhetsläge i miniatyr. Där staten drar sig tillbaka levererar någon annat skyddet — på kusten kalibrerar kidnappningsligor lösensummor efter vad en hushåll kan låna; på Tambo levereras skyddet gratis, av samma obetalda volontärer som stod mot gerillan.

Mönstret är värt att stanna vid. Staten tog commando över initiativet när det lönade sig, erövrade erkännandet och kontrollen — men lät kostnaderna stanna kvar hos dem som burit dem hela tiden. Asháninka fick vapen, utbildning och en permanent tillsyn av armén, men aldrig någon institution som tog ansvar för skyddet på lång sikt. När hotet bytte namn från gerilla till langare upptäckte de frivilliga att de var tillbaka där de började: på egen hand, med egna medel.

På kullen ovanför Poyeni står fortfarande skjulet som armén byggde, sandsäckarna nötta vid basen. Armén byggde försvaret; ronderos bemannar det fortfarande.