Los Angeles' vetenskapscenter visar Endeavour-kapsel med dess ursprungliga uppskjutningskonfiguration
Tanken ET-94 byggdes för en Columbia-uppdrag som aldrig genomfördes och var den del av raketstacken som alltid kasseras efter uppskjutning, vilket belyser det kvarvarande problemet med återanvändbarhet som SpaceX försöker lösa med Starship
Bilder
A winged orbiter and its launch components are seen on museum display in a room large enough to fit the towering display.
Credit:
California Science Center / ZGF Architects/Mike Kelley
A woman in a white printed shirt and black paint-stained jeans works on sculpting foam for a museum exhibit.
Credit:
California Science Center
a woman with her back to the camera wearing a bright yellow safety vest and blue hard hat works on a large aerospace tank atop scaffolding.
Credit:
California Science Center
A woman applies foam to a panel besides a large aerospace tank as a colleague looks on. Both are wearing safety vests and hard hats.
Credit:
California Science Center
Photo of Robert Pearlman
arstechnica.com
California Science Center i Los Angeles öppnade sitt Samuel Oschin Air and Space Center den 13 november, med rymdfärjan Endeavour uppställd i full stack — med extern tank och fastbränslebooster — den enda helt autentiska utställningen av en rymdfärja i startkonfiguration. Den största komponenten i stacken är tanken ET-94, det sista flygdugliga exemplaret av en del som programmet kastade bort vid varje enskild flygning.
Färjan flög som en tredelad stack. Orbithjon och boosterorna återvände för renovering; den externa tanken, som matade bränsle till orbithjonets tre huvudmotorer, släpptes efter uppgången och brann upp vid återinträtet i atmosfären. ET-94 var en lättviktstank byggd under övergången till en superlätt modell och var ursprungligen avsedd för ett vetenskapsuppdrag ombord på Columbia. När programmet avslutades donerade NASA tanken till museet; den anlände med transoceansk pråm och lastbil och stod sedan i nära ett decennium i Exposition Park medan centrat listade ut hur man reser en rymdfärja upprätt.
Skumarbetet gick till Natalie Rosen, som har en kandidat- och en masterexamen i bildande konst från Cal State Long Beach och aldrig tidigare arbetat med flygplan eller rymdfarkoster. Centrat sökte en skulptör; Rosen hade format skum i sitt blandmediakonstverk. Hennes uppgift var att återskapa det ingenjörerna hade skurit bort — ET-94 anlände med sektioner av isoleringen dissekerade och avlägsnade, och Rosen skulpterade en skumramp mot isbildning som senare monterades längs tanken.
Materialet har en historia. Isoleringen fanns för att hålla flytande syre och väte kryogent och för att skydda orbithjonet, och en avlossning av detta skum under uppgången orsakade förlusten av Columbia och dess besättning 2003. Tanken som nu är utställd byggdes för en Columbia-flygning som aldrig genomfördes.
Den är också den halvan av återanvändbarhetsproblemet som fortfarande är olöst. NASA lovade flygplansliknande vändtider och lade ner färjeprogrammet efter 135 flygningar till en kostnad av 25 000 dollar per pund till omloppsbana; boosterorna återvanns redan då, tanken aldrig. Denna vecka fångade SpaceX en återvändande Starship-booster med mekaniska armar på sin uppskjutningsplats i Texas, men snabb återanvändning och bränslepåfyllning i omloppsbana förblir olösta problem. Den externa tanken var den del av stacken som bar bränslet — och den del som offererades varje gång.
Även tankens färg var omdiskuterad. Rymdfärjeentusiaster och modellbyggare grälar om orange, grädde eller bränd sienna — skummet börjar nästan isglassvitt och åldras — och Dennis Jenkins, som leder Endeavour-projektet, blandade en speciell färg för utställningen. Nyansen bestämdes innan skulptören anställdes.
ET-94 flög aldrig. Den håller nu Endeavour upprätt som den enda rymdfärja i världen som visas redo för start, som ställföreträdare för den komponent programmet aldrig fick tillbaka.