Europa

Ikea lägger ner planerade nya butiker i Storbritannien

Företaget betalar där sin högsta företagsskatt i Europa och tredje högsta i världen efter USA och Kina, landchefen David McCabe kallar Healeys budget en missad chans för handeln medan investeringarna flyttas till andra europeiska länder och försäljningen mattas av

Bilder

Ikea UK’s sales edged 0.5% higher to £2.26bn in the year to the end of August. Photograph: Christopher Thomond/The Guardian Ikea UK’s sales edged 0.5% higher to £2.26bn in the year to the end of August. Photograph: Christopher Thomond/The Guardian theguardian.com

Ikea lägger ner planer på flera nya butiker i Storbritannien. Orsaken är inte konjunkturen ensam utan skattetrycket: företaget uppger att dess brittiska verksamhet betalar de högsta företagsskatterna i hela Europa och de tredje högsta i världen, efter USA och Kina. Investeringarna går i stället till andra europeiska länder — ett besked som kom bara dagar innan regeringens oktoberbudget.

De skrotade projekten gällde mindre butiksformat, på 1 000 till 2 000 kvadratmeter, i gatunära lägen och handelsparker — det format som burit Ikeas brittiska expansion de senaste åren, bland annat den tidigare Topshop-flaggskeppsbutiken på Oxford Street samt etableringar i Brighton, Norwich, York, Chester, Dundee och Aberdeen. Företaget vill inte namnge de övergivna platserna. Ikeas landschef i Storbritannien, David McCabe, beskriver skattebördan som ett "verkligt avtryck" i investeringsbesluten: "Vi hoppas kunna återuppliva de projekten, men det är ett verkligt faktum att de investeringarna i stället går till andra länder i Europa."

Tillbakagången sammanfaller med svagare efterfrågan. Den årliga omsättningen i Storbritannien ökade 0,5 procent till 2,26 miljarder pund, där en ökning på 4,7 procent under årets fyra första månader övergick i minskningar under andra halvåret när hushållen skars ner på större inköp. Kunder som planerat att byta hela sovrum lämnar butiken med en eller två varor och nya textilier, enligt McCabe. "Vi tror inte på en plötslig, mirakulös vändning i förtroendet."

Han kallar finansminister John Healeys budget för "en missad möjlighet att stötta handlare under verkligt tryck" och uppger att Ikea fortsätter dialogen med regeringen. Bolaget har lagt 54 miljoner pund på att sänka priser i genomsnitt 20 procent för 425 produkter — Billy-bokhyllor, Hemnes-sängsoffor, Poäng-fåtöljer — och satsar på julerbjudanden på matbord och mjukisdjur.

Det är svårt att inte se ett mönster här. Den brittiska regeringen beskattar detaljhandeln som om den vore en självklarhet, och är sedan förvånad när kapitalflyttar. Det är en klassisk incitamentsberäkning: ett företag som bär sina egna kostnader jämför länder på hårda grunder — skattenivå, regleringskomplexitet, marknadsvillkor — och stannar där kalkylen går ihop. Staten kan retoriskt skylla nedgången på "osäkerhet"; bokslutet visar något annat. Själva kärnan i tillkännagivandet är inte det som sades utan det som gjordes: butiker som skulle ha öppnats i Storbritannien öppnas i stället någon annanstans i Europa. En handlare med 14 befintliga brittiska enheter och stigande kostnader har prissatt hela jurisdiktionen och funnit den otillräcklig — en dom avkunnad inte i ett pressmeddelande om budgeten utan i ett kalkylblad som inte längre går ihop.

Lärdomen är inte brittisk ensamhet. Sverige har sin egen historia av att belägga arbete och företagande tills kalkylerna kollapsar, och Folkhemmets arv innehåller båda delarna: välfärd och skatteuttag som vid sina ytterligheter drivit verksamheter över gränserna. När politiker behandlar privata aktörers kapital som gratis beskattningsunderlag bör de inte förvånas över att det har alternativ. Det är ingen konspiration, bara aritmetik.