Sverige

Par i Klippan åtalas för att ha lurat demenssjuk kvinna på huset

Paret ska ha sagt att hennes bostad tillhörde dem och tog 1,5 miljoner kronor, ett fastighetsbyte krävde bara några underskrifter medan upphävande av registreringen tar längre tid än själva brottet

Bilder

Två makar från Klippan står i dagarna inför rätta, åtalade för att ha lurat en dement kvinna på hennes hus och besparingar. Två makar från Klippan står i dagarna inför rätta, åtalade för att ha lurat en dement kvinna på hennes hus och besparingar. hd.se

Ett gift par från Klippan ställde sig måndag inför tingsrätten, anklagade för att ha sagt till en kvinna med demenssjukdom att hennes hus tillhörde dem — och därefter tagit 1,5 miljoner kronor från henne.

Målet, som Helsingborgs Dagblads Robert Dujmovic rapporterar om, inleddes med åklagarens sakframställning och beräknas pågå i två dagar. Rubrikcitatet "Det är mitt hus" är hela den påstådda planen i fyra ord: en egendomsöverföring som inte krävde förfalskade lagfartsbevis eller bulvanföretag, utan bara utnyttjandet av en kvinna som inte längre kunde hålla reda på vad hon ägde.

Rättegången ska avgöra enskilt skuldansvar. Men maskineriet runt omkring förtjänar samma granskning. Att överföra äganderätten till ett hus kräver i praktiken ett fåtal underskrifter och en registrering; att registrera ägarbyte för en katt ställer ofta högre krav på verifierbar identitet än vad fastighetsmarknaden krävde i den här transaktionen. Förmyndarskapsprocessen, som är tänkt att hantera exakt denna typ av sårbarhet, går så långsamt att de tillgångar den skulle skydda ofta hunnit vara borta när beslutet äntligen faller.

Det strukturella problemet är att de människor som behöver skyddsinstanserna per definition är de som minst av alla kan ansöka om dem. De påstådda offren i den här typen av mål lämnar inte in någon anmälan — de skriver under det som läggs framför dem. Upptäckten hamnar hos anhöriga, grannar och banktjänstemän som råkar lägga märke till något märkligt, vilket vill säga: hos slumpen.

Detta är inget undantag utan systemets normaltillstånd. Svenska myndigheter har byggts upp kring antagandet att medborgare själva söker skydd när de behöver det — en antagande som inte gäller för demenssjuka, svaga eller isolerade. Kostnaden för det antagandet betalas av de mest utsatta, medan institutionerna kan redovisa snygga processer och rimliga handläggningstider. Incitamenten pekar åt fel håll: för den som vill ta sig an en utsatt persons tillgångar finns det nästan ingen friktion, och för den som skulle kunna ingripa finns ingen tydlig skyldighet.

Vad Klippans tingsrätt ska avgöra är om paret begick bedrägeri. Vad målet redan visar är att en demensdiagnos kan omvandlas till kontanter snabbare än någon svensk myndighet hinner sammankalla ett möte om vem som ska förvalta patientens angelägenheter.

Kvinnans hus är fortfarande, i registret, ett hus som bytt ägare. Att upphäva en registrering tar längre tid än att genomföra en.