Sverige

Sveriges fd säkerhetspolitiska rådsgivare Stefan Landerholm överklagar dagsböter till Högsta domstolen

Dömdes för vårdslöshet med hemligstämplade handlingar som lämnats i olåst kassaskåp och hittats av städpersonal, friades i tingsrätten men fälls i Svea hovrätt trots att dagböter är svensk lagas mildaste påfölj och underlydande tappat karriärer och säkerhetsprövningar för mindre

Bilder

Landerholm överklagar till Högsta domstolen Landerholm överklagar till Högsta domstolen di.se

Stefan Landerholm, tidigare Sveriges nationelle säkerhetsrådgivare, har överklagit sin fällande dom för oaktsamhet med hemliga handlingar till Högsta domstolen. Han dömdes i oktober till dagsboten av Svea hovrätt för att ha lämnat hemliga papper i ett olåst kassaskåp på en kursanläggning utanför Stockholm våren 2023. Handlingarna hittades av en städare.

Målet har tagit en ovanlig väg genom rättsväsendet. I Attunda tingsrätt frikändes Landerholm, men hovrätten ändrade domen och fann att han varit grovt vårdslös. Hans advokat Johan Eriksson sade till TT: "Självklart är vi inte nöjda med att hovrätten ändrade domen. Det fanns mycket som talade för att det skulle gå samma väg som i tingsrätten."

Fallet är påfallande i sina proportioner. Mannen vars arbete var att bevaka den svenska statens säkerhet lyckades inte hålla ordning på statens egna hemligheter — och när sedan en måttlig påföljd kom, väljer han att föra striden vidare till landets sista rättsliga instans för att få den avskriven. Säkerhetsapparaten han själv hjälpte att leda ställer systematiska krav på försiktighet på alla under honom: tjänstemän och leverantörer har förlorat karriärer och säkerhetsprövningar för mycket mindre än ett olåst kassaskåp.

Ett dagsbot är en av de mildaste påföljder svensk lag erbjuder. Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd endast i en liten andel av målen, vanligtvis sådana med prejudiksvärde. Frågan som nu ligger inför det filtret är om toppen av säkerhetsetablissemanget måste acceptera samma standard som gäller för dem längre ner i systemet. Det vore inte orimligt — snarare en självklarhet i en rättsstat. Men erfarenheten visar att de som formulerar reglerna sällan är de första att omfatta dem. Om Högsta domstolen nu beviljar prövningstillstånd och fäller Landerholm, vore det ett tydligt tecken på att ansvar inte kan skjutas uppåt när det passar. Om han istället slipper helt, bekräftas misstanken att eliten i praktiken bedöms med annan måttstock än dem som bär kostnaderna för hennes misstag.