Media

Kate Nash finansierar turné med OnlyFans

Eldbilar med bara skinkor parkerade utanför Spotify och Live Nation i London, streamade milstolpar betalar inte ens turnébussen och kroppen är den enda tillgång som fortfarande bär marginal

Bilder

Kate Nash … ‘I still need to sell my bum on OnlyFans to go on tour’. Photograph: Ellius Grace Kate Nash … ‘I still need to sell my bum on OnlyFans to go on tour’. Photograph: Ellius Grace theguardian.com
Piping up … Kate Nash performing at Other Voices in Derry in September.  Photograph: Claire Loughran Piping up … Kate Nash performing at Other Voices in Derry in September. Photograph: Claire Loughran theguardian.com

Kate Nash har räknat på det som musikbranschen helst inte redovisar: miljontals spelningar på strömningstjänster täcker inte längre kostnaden för att ta med ett band på turné. Därför finansierar sångerskan sin turné genom ett konto på OnlyFans — och säger det högt, i termer som plattformarna inte kan ignorera. "Jag måste sälja min rumpa på OnlyFans för att kunna turnera", sade hon till Guardian i en intervju kopplad till hennes nya skiva.

Bekännelsen har förvandlats till ett uppmärksamt stunt med ett budskap. Kampanjen "Butts for Tour Buses" består av en brandbil med ett stort svartvitt fotografi av hennes egen bakdel, parkerad utanför Spotifys och Live Nations kontor i London — strömningstjänsten som betalar bråkdelar av ett öre per spelning, och konsertjätten som äger de lokaler en turnerande artist måste hyra tillbaka till marknadspris. Protesten pekar ut de två mellanhänder som tar marginalen på båda sidor om hennes karriär, medan musiken i sig prissatts till i praktiken noll.

Arrangemanget är ärligare än det först verkar. Den inspelade musiken gjordes till en reklamartikel som får gå med förlust av de plattformar som distribuerar den; turnélivets marknad koncentrerades av arrangörer som äger lokalerna. Det som återstår för artisten är den tillgång som inte kan göras till en handelsvara — och Nash har dragit slutsatsen att hennes kropp är den enda posten i hennes balansräkning som fortfarande bär marginal. Hon drivs inte ut ur branschen av svält; hon utnyttjar det som branschen lämnade kvar.

Det är också en fortsättning på ett mönster som branschen aldrig behövt stå till svars för. När strömningstjänsterna gjorde den inspelade musiken värdelös fick artisterna höra att turnerandet var lösningen. När Live Nation och Ticketmaster konsoliderade turnémarknaden fick de höra att merchandise var lösningen. Varje ersättning flyttar artisten ett steg längre från det som gjorde henne känd, och ett steg närmare att sälja direkt tillträde till sig själv — en verksamhet som OnlyFans industrialiserat.

Man behöver inte vara vän av spektakulära protester för att se den underliggande ekonomin. När några få mellanhänder kontrollerar både distributionen av musiken och lokalerna där den framförs, är det inte konstigt att värdet sugs bort från dem som skapar det — incitamentsstrukturen är byggd just så. Nash, som slog igenom 2007 med en etta på topplistorna och sedan dess sett hur den framgången blivit ekonomiskt ohållbar, ramar in det som feminism och en uppgörelse med musikbranschen. Hon är nu bokad på en turné betald av prenumeranter, medan brandbilen står utanför kontoren till de företag vars royalties inte räckte dit.