Asien

Delstaten Assam river hem för bengaliska muslimer som staten själv bosatte efter våldet 1983

Myndigheter i Lakhimpur jämnar bostäder och en moské med marken och fördriver 132 familjer om 704 personer, sedan chefsminister Himanta Biswa Sarma tillträdde 2021 har 33 fördrivningar kastat ut över 20 000 familjer flertalet bengalisktalande muslimer medan grannar från andra samfund på angränsande statlig mark får stå kvar

Bilder

Assam chief minister Himanta Biswa Sarma (right) greets India’s prime minister Narendra Modi after taking the oath during his swearing-in ceremony in Guwahati (AFP/Getty) Assam chief minister Himanta Biswa Sarma (right) greets India’s prime minister Narendra Modi after taking the oath during his swearing-in ceremony in Guwahati (AFP/Getty) AFP/Getty
File: The evictions in Bogeenadi are part of a series of operations by Assam’s Bharatiya Janata Party government to reclaim land it says has been illegally occupied (AFP/Getty) File: The evictions in Bogeenadi are part of a series of operations by Assam’s Bharatiya Janata Party government to reclaim land it says has been illegally occupied (AFP/Getty) AFP/Getty
FILE: An excavator demolishes a structure during the eviction drive in Golaghat, Assam, India, in August 2025 (AFP/Getty) FILE: An excavator demolishes a structure during the eviction drive in Golaghat, Assam, India, in August 2025 (AFP/Getty) AFP/Getty

Myndigheterna i den indiska delstaten Assam rev på fredagen hem till bengaliska muslimska familjer som staten själv hade flyttat dit efter våldsamheterna 1983. Skattemyndighetens tjänstemän, åtföljda av säkerhetspersonal, jämnade hus och en moské med marken i området Bogeenadi Professional Grazing Reserve i Lakhimpurdistriket, en plats som lokalt kallas Muslim Camp. Förvaltningen uppger att 132 familjer, omkring 704 personer, avlägsnades från mark som är reserverad för ett allmänt ändamål.

Det är värt att notera vad som egentligen sker här: staten upplöser ett eget löfte. Familjernas närvaro på platsen var statsmaktens eget verk. Manik Ali, 73 år, tillhörde de 25 familjer som drevs från byn Bhimpora under våldsamheterna 1983, då folkmobiler med stöd av Assamrörelsen — en sex år lång kampanj mot invandring från Bangladesh — anföll och plundrade byn. De flyktingar togs först om hand vid polisstationen i Bogeenadi, därefter tilldelades de mark av distriktsförvaltningen i Lakhimpur, och underregistratorn i North Lakhimpur utfärdade identitetskort till dem i juni 1983. Papperen var statens egen garanti. Fyra decennier senare är de värdelösa.

Rivningen är ett led i en pågående kampanj. Sedan Himanta Biswa Sarma blev delstatschefminister 2021 har Assam genomfört minst 33 vräkningar, som drivit 20 387 familjer från sina hem och rivit över 22 000 byggnader, till största delen bostäder. En undersökning av The New Humanitarian visar att majoriteten av de drabbade är bengalisktalande muslimer. Familjerna uppger för Scroll att fredagens insats riktade sig mot muslimska hushåll, medan grannar från andra samhällsgrupper som ockuperade angränsande statsmark fick sina hus stående. Distriktskommissarie Pronab Jit Kakoty sade till The Times of India att många invånare redan hade rivit sina egna hem efter att ha fått besked några veckor tidigare, och att förvaltningen därefter tog hand om resten: "Hela operationen gick fredligt till, och vi mötte inget motstånd eller hinder."

Att välja ut vilka som får behålla sin egendom utifrån religion eller etnicitet är inte en administrativ detalj utan kärnan i saken. En stat som först fördelar mark och identitetsbevis och sedan återkallar båda, med våldsmakt som verktyg, har gjort sina dokument värdelösa för de grupper som råkar vara fel registrerade. Detta är mönstret i hela kampanjen: den som har statens skydd i dag kan förlora det i morgon, beroende på vem som sitter vid makten och vilken grupp som är politiskt fördelaktig att peka ut.

Samma månad införde regeringen i Delhi visumkrav för hinduiska och kristna flyktingar som kommit till landet före 2025 — ett tyst tillbakadragande av medborgarskapslöften från 2019. Löften om skydd visar sig alltså vara tidsbegränsade även för de grupper de uttryckligen var avsedda för.

För Hanif Ali, 75 år, var fredagen den tredje fördrivningen. Första gången tog floden familjens mark 1977. Andra gången kom folkmobilerna 1983. Tredje gången var det förvaltningen som hade bosatt honom däremellan som stod för rivningen. En stat som uppträder så lär sina medborgare en enkel läxa: inget löfte från myndigheterna är värt papperet det är skrivet på.