Sverige

Malå vill ta emot 15 flyktingar i stället för en, landsbygdskommuner i Västerbotten överträffar alla migrationsverkets förslag

Tomma hus efter årtionden av utflyttning blir nu tillgången som kvalificerar för bidrag

Bilder

”Vi tappar i befolkning” – se varför Malå vill ta emot fler nyanlända än vad Migrationsverket föreslagit. Foto: Tomas Nyström/SVT ”Vi tappar i befolkning” – se varför Malå vill ta emot fler nyanlända än vad Migrationsverket föreslagit. Foto: Tomas Nyström/SVT Tomas Nyström/SVT

Malå kommun har bett Migrationsverket placera 15 nyanlända flyktingar där, i stället för den enda person som verket föreslagit. Bakgrunden är att länskvoterna – den fördelning som hittills spritt nyanlända mellan kommunerna – försvinner vid årsskiftet. Därefter ska Migrationsverket väga in varje kommuns egen vilja.

Kommunstyrelsens vice ordförande Cecilia Festin Stenlund (L) hävdar att femton personer i stället för en inte innebär någon större kostnad. Vi får ersättning för verksamheten och dessutom statsbidrag per person som är folkbokförd i Malå, säger hon till SVT. Integrationskoordinator Ethel Cavån kallar siffrorna hanterbara: för oss blir det rätt enkelt, femton är inte en så stor mängd människor.

Mönstret upprepas i hela Västerbotten. Dorotea begärde tio där verket föreslog en, Vilhelmina tio gånger sin andel, och Norsjö – tilldelat noll – begärde tio. Skellefteå och Umeå, regionens tillväxtkommuner, begärde exakt det som föreslagits. Det är alltså de orter som inte klarar av att behålla sina egna unga som volontärmeldar sig för att ta emot flyktingar.

Ett sådant mönster överraskar inte den som ser på incitamenten. Bidragen som Festin Stenlund hänvisar till betalas per folkbokfört huvud, medan de långsiktiga kostnaderna för skola, vård och försörjning hamnar i samma kommun. En ort vars budget beror på folkbokföringens storlek belönar befolkningstillväxt oavsett form – även tillväxt som kommer med stora behov i släptåg. Inget ont uppsåt krävs; själva räkneexemplet räcker. Statens bidragssystem skapar efterfrågan på nettoinkommande flyttströmmar på samma sätt som det en gång skapade efterfrågan på utflyttning från inlandet: den som betalar bestämmer beteendet.

Migrationsverket ska också väga in kommunernas förmåga att integrera nyanlända på arbets- och bostadsmarknaderna. Malå har tomma bostäder redo – orten har tappat invånare i åratal. Det är en bitter uppgörelse med folkhemmets arv: bostäderna som står tomma därför att den lokala ekonomin inte längre kan bära människor är nu den tillgång som kvalificerar orten för statsbidragen. Tomheten har blivit en merit.

Frågan är vad kvotsystemet ersätts med i praktiken. När staten lämnar över fördelningen till frivillighet och samtidigt betalar per person, uppstår en marknad där sviktande kommuner konkurrerar med varandra om nyanlända – inte för att marknaden löser integrationsfrågan, utan för att ersättningsstrukturen gör det rationellt att säga ja. Det vore ljugt att kalla det flyktingmottagande; det är budgetbalansering i form av folkflytt.