Ekonomi

USA och Kina förhandlar om tullsänkningar värda 30 miljarder dollar var

Trump och Xi möts på Apec-toppmötet i Shenzhen, jordbruksuppköpen är villkoret och Europa står utanför bordet med ett handelsunderskott på över en miljard dollar per dag

Bilder

Delhi Chokes At AQI 353 As IMD Predicts Cloudy Skies, Light Rain For Today Delhi Chokes At AQI 353 As IMD Predicts Cloudy Skies, Light Rain For Today timesnownews.com

Kina och USA har förhandlat om ömsesidiga tullnedsättningar omfattande varor för runt 30 miljarder dollar från vardera sidan, inför det planerade mötet mellan Donald Trump och Xi Jinping vid Apec-toppmötet i Shenzhen på torsdagen. Ingen av parterna tillkännagav något slutligt avtal efter det första mötet i den bilaterala handelsrådet på fredagen, som hölls via videolänk, men Kinas handelsministerium beskrev samtalen som uppriktiga, djupgående och konstruktiva.

Grunden lades vid Trumps och Xis möte i Washington i september, där länderna enades om att arbeta fram ömsesidiga tullsänkningar för utvalda produkter. Ett dokument från Vita huset i september skissade på en mekanism där vardera sidan utser varor för runt 30 miljarder dollar som ska få sänkta tullar — ett paket på sammanlagt cirka 60 miljarder. Omkring 17 miljarder av detta utgörs av amerikanska jordbruksprodukter som Kina importerade 2024, och Peking har klargjort att Washington först måste genomföra tullsänkningarna för att inköpen av jordbruksvaror ska utökas.

Förhandlingsläget är inte symmetriskt. En analys av Reuters av tulldata visar att Kinas inköp av amerikanska jordbruksprodukter utom sojabönor är på väg mot den lägsta nivån på sju år i år, trots det kinesiska löftet om att köpa amerikanska jordbruksvaror för 17 miljarder dollar årligen fram till 2028. Tullarna har alltså visat sig vara förhandlingsmarker snarare än industripolitik — marknads Tillgången byts mot sojabönor och majs. Det är en påminnelse om att tullar i praktiken fungerar som skatter på den egna konsumtionen, som sedan används som mynt i en förhandling där båda parter har incitament att ge efter: den amerikanska jordbrukssektorn är beroende av den kinesiska marknaden, och Peking behöver avlasta sin exportindustri.

Frånvarande vid bordet står Europa. EU:s handelsunderskott mot Kina uppgår nu till över 1,1 miljarder dollar per dag, men när Washington och Peking sätter sig ner för att skräddarsy undantag åt varandras exportörer finns ingen motsvarande förhandling tillgänglig för Bryssel. EU har ingen motsvarande makt att erbjuda — varken en lika stor inhemsk marknad att öppna eller samma förmåga att agera samlad aktör. Detta är logiken i bilaterala överenskommelser: de gynnar de parter som förhandlar och lämnar alla andra med standardvillkoren.

Det bilaterala handelsrådet beräknas fortsätta sina möten för att hantera kvarvarande tvistefrågor — en mekanism som två länder byggt åt sig själva, i en takt som resten av världen får betrakta utifrån. För Sverige och EU är lärdomen enkel: de stora handelsblocken delar upp marknaderna sinsemellan, och den som inte har något att erbjuda i förhandlingen får betala priset utan att ha varit med vid bordet.