Datacenter vill ha 7 300 megawatt i Svenska kraftnäts kö, motsvarande nästan hälften av Sveriges elanvändning

Bilder

×

dn.se

Christian Holz, energimarknadsanalytiker på Polite Energy. Foto: Polite Energy Foto: Polite Energy

Ann Wingård, vd för branschorganisationen SweDCI, Swedish Datacenter Industry Association. Foto: Juliana Wolf Garcindo/Coromatic Foto: Juliana Wolf Garcindo/Coromatic

Svenska kraftnäts generaldirektör Maja Lundbäck. Foto: Pontus Lundahl/TT Foto: Pontus Lundahl/TT

‹ ›

Datacenter utgör 7 300 av de cirka 27 300 megawatt som väntar i Svenska kraftnäts anslutningskö. Om serverhallarna körde dygnet runt året om skulle deras ansökningar ensamma motsvara ungefär 64 terawattimmar — nästan hälften av all el som Sverige förbrukar idag. Landet producerar omkring 165 terawattimmar per år och förbrukar omkring 130, rapporterar DN.

Flaskhalsen är inte elproduktionen utan nätet. Kön till Svenska kraftnät består i praktiken av verksamheter som inte kan försörjas i den region eller kommun där de vill etablera sig och som därför måste söka anslutning till stamnätet. Kön är också ogenomskinlig: näringslivssekretessen gör det svårt att se vem som ansöker, och enligt Svenska kraftnäts Patrik Svensson lämnar många sökande in ansökningar i flera länder samtidigt, alla har inte realistisk finansiering för de volymer de begär, och vissa ansökningar gäller projekt långt in i framtiden. Alla 7 300 megawatt kommer inte att anslutas — men vem som får de knappa anslutningspunkterna avgörs av ansökningarnas inkomstdatum, inte av vad elen är värd för den sökande. En köprincip är ingen allokering; den belönar den som först lämnar in pappret, inte den som skapar störst värde.

Christian Holz, energimarknadsanalytiker på Polite Energy, ser båda sidorna: datacenter kan belasta elsystemet men utgör också viktig infrastruktur för Sverige. Hans varning är ändå konkret — risken är att serverhallar ansluts före elintensiv industri, som sedan står utan den anslutningspunkt den behöver, och ansluts samtliga ansökta volymer skjuter priserna i höjden.

Argumentationen för datacenter vilar till stor del på jobben. I de amerikanska mellan valen blev industrin en relativt stor valfråga, där anhängarna åberopade lokala arbetstillfällen. Julia Velkova, professor vid Linköpings universitet som leder forskningsprojektet Megabytes vs Megawatts, har sagt till SVT Nyheter att forskningen världen över pekar åt motsatt håll: datacenter skapar betydligt färre jobb än förväntat, och när så stora energimängder kanaliseras till en enskild aktör trängs den befintliga näringslivsverksamheten undan. Det klassiska mönstret — subsidierad el till stordrift, medan den etablerade industrin betalar notan — upprepas.

Sveriges hantering av branschen är samtidigt utspridd på separata politiska bord, enligt Ann Wingård, chef för branschorganisationen SweDCI, som tar fram en nationell datacenterstrategi för att klargöra vilken roll datacenter spelar för Sverige och förbättra förutsättningarna för elförsörjning och tillståndsprocesser. Motståndet växer på andra håll: kritiken gäller kylvatten, miljöpåverkan och elpriser, över hundra grupper har protesterat i runt femton europeiska länder under parollen Stop Dirty Data Centres, och flera amerikanska delstater och europeiska länder har nyligen infört restriktioner.

Svensk energipolitik har lojat om elektrifierad industri i åratal. Pappersbruket i Lessebo lade ner produktionen när en enda dag på nätet kostade 390 000 kronor, och i kön till det svenska nätet står nu 7 300 megawatt serverhallar. Kapacitet som skulle kunnat hålla svenskt hantverk och svenskt industri­arbete vid liv hamnar på köpet bakom kvarglömda amerikanska tech-bolags spekulationer — medan köprincipen, inte samhällsekonomin, avgör vem som släpps fram.