Kommunistpartiets gamla högkvarter i Rom blir lyxhotell

I hjärtat av Rom har en ny femstjärdig hotellbyggnad öppnat, men dess fasad döljer en historia präglad av de mest utflyende politiska krafterna i Väst. Det kostar närmare 600 euro per natt att bo i rum 207, och gäster får en flaska vin på rummet. Men den historiska tyngden i byggnaden är långt mer komplex än lyxhotellets prislista antyder. Byggnaden var en gång huvudkontoret för det italienska kommunistiska partiet, det största kommunistiska partiet i västvärlden.

Efter att partiet formellt upplöste sig 1991, tog dess efterföljare över kontoren fram till år 2000. Nu är fastigheten i ägo av italienska bankföretag. De nya gästerna, rapporterar medierna, verkar i stor utsträckning vara likgiltiga inför platsens betydelse, men själva byggnaden tvingas bära spåren av en annan era.

Det är de kulturminnesvårdande myndigheterna som dikterar vad som måste bevaras. Under tvång ska symbolerna från partiet finnas kvar: en hammare och en nyckel inbäddad i väggen, en kopia av Paris kommun flagga, samt en femuddig stjärna i stenläggningen. Ett bröst av Antonio Gramsci står vid trapphusets fot, och de övriga ytorna är täckta av förklarande skyltar för den som tar sig tid att läsa dem. En före detta ledare från ett av partiet, Walter Veltroni, besökte nyligen hotellet. Han uttryckte för personalen att han inte kunde hitta vägen och lämnade platsen i en djupt bekymrad stämning.

Den tyngsta historien finns dock precis utanför hotellets dörrar. En bit bort hittades Aldo Moros kropp i en röd bil, på en punkt som lå exakt mitt emellan huvudkontoret för det kristdemokratiska partiet. Placeringen var i sig ett meddelande: att de två partierna inte skulle nå enighet. De röda brödraskapet anges vara de ansvariga, men genom åren har spekulationerna spännts till nya höjder, med nämnandet av CIA, underrättelsetjänster och olaglig frimurarverksamhet.

Byggnadens markplan inrymde tidigare en bokhandel som hette Rinascita – återfödelse. Här arbetade kvinnor som Carmen Llera, Alberto Moravias hustru, och fick betalt i böcker istället för pengar. Bokhandeln stängde 2009, men hyran för lokalerna var betydande, på 15 000 euro i månaden. Detta visar hur historiska platser, oavsett deras politiska arv, i slutändan måste anpassas till ekonomiska realiteter och institutionella krav.