Turkiet skriver avsiktsförklaring med Kina om 15 miljarder dollar i sol- och vindkraft
Avtalet på sju gigawatt presenteras vid klimattoppmötet i Antalya, kinesiskt kapital tar plats i elnätet hos ett Nato-medlem som inte klarar omställningen på egen hand och pengarna täcker ändå bara en tjugondel av de 300 miljarder som krävs till 2040
Bilder
Türkiye and China sign preliminary $15bn solar and wind deal at COP31
euronews.com
Turkiet undertecknade på torsdagen en preliminär överenskommelse med Kina om att locka till sig investeringar på omkring 15 miljarder dollar i sol- och vindkraft. Beskedet lämnades vid klimattoppmötet COP31 i Antalya. Avtalet omfattar kraftverk med en sammanlagd kapacitet på sju gigawatt, samt energilagring och uppgraderingar av elnätet.
Undertecknandet följde på samtal mellan president Recep Tayyip Erdoğan och Kinas vicepresident Han Zheng vid toppmötet. Han sade enligt den statliga nyhetsbyrån Xinhua att Peking var berett att uppmuntra fler kinesiska företag att investera i Turkiet, och lyfte fram förnybar energi som ett område för fördjupat samarbete. Turkiets energiminister Alparslan Bayraktar uppgav att samarbetet skulle innebära teknikdelning för att stödja tillverkning av vindkraftsutrustning inom landet. Beskedet innehöll dock varken tidsplan eller uppgifter om hur projekten ska finansieras.
Siffrorna bakom avtalet avslöjar dess verkliga storlek. Turkiet hade i slutet av september 43,8 gigawatt sol- och vindkraft, drygt en tredjedel av landets totala produktionskapacitet. Regeringens nationella energistrategi siktar på 175 gigawatt till 2040, samtidigt som en större del av energianvändningen ska flyttas från olja och gas till el. Bayraktar sade till toppmötet att omställningen kräver omkring 300 miljarder dollar i investeringar fram till 2040, och att landet behöver internationella partnerskap och förutsägbara villkor för investerare.
Här finns den egentliga poängen: ett Natomedlemskap med stora ambitioner erkänner öppet att det inte klarar sin energiomställning på egen hand. Statliga strategidokument kostar inget att skriva; det är kapitalet som är knuten. När västerländska banker och stater drar sig för risken återstår kinesiskt kapital, som naturligtvis inte kommer av välgörenhet utan mot säkerheter, marknadsandelar och politiskt inflytande i ett lands elnät. Samtidigt täcker de 15 miljarderna knappt en tjugondel av den totala räkningen. Resten måste finansieras av någon annan — och frågan är vilka villkor de då ställer. Ankara har valt att handla med den part som för närvarande erbjuder pengar utan moraliska förbehåll. Det är varken överraskande eller gratis.