Sveriges skörd når 5,8 miljoner ton men LRF:s beräkningsgårdar går på förlust för fjärde året i rad

Sveriges skörd av spannmål beräknas i år till 5,8 miljoner ton, visar preliminära officiella siffror — 11 procent under förra årets rekord, men 8 procent över genomsnittet för de fem föregående åren. Samma dag publicerade Lantbrukarnas Riksförbund en analys som visar att båda dess modelljordbruk går med förlust för fjärde året i rad.

Båda sakerna är verkliga, och de sitter illa ihop. Skörden överlevde en hård vinter som tvingade fram återutsådd av stora arealer höstsådda grödor; vårsäd som havre levererade bra trott blandat väder från maj och framåt. Priserna på spannmål och raps blev något högre än väntat. Ändå slutar LRF:s modelljordbruk i mellanbygd 2026 på minus 510 000 kronor, och det större jordbruket i slättbygd på minus 125 000. Sedan 2023 har intäkterna inte täckt de totala kostnaderna för något av jordbruken, och mellanbygdsjordbrukets femårsgenomsnitt är negativt även med det starka 2022 inräknat. Kostnaderna gjorde jobbet: gödningsmedel upp omkring 11 procent under året, bränsle upp omkring 26 procent, totala kostnader upp cirka 4 procent jämfört med 2025.

Förbundets räkenskap redogör för vad branschen saknar. Spannmålspriserna skulle behöva stiga 20 procent — 30 till 40 öre per kilo — för att mellanbygdsjordbruket bara ska nå noll, och LRF räknar med en marginal på 5 till 10 procent, efter alla kostnader inklusive arbetskraft, som miniminivå för att ett jordbruk ska kunna investera och utvecklas. Samma dokument prissätter också botemedlen. En återinförd återbäring av dieselskatten skulle spara jord- och skogsbruk omkring 1,1 miljard kronor per år. EU:s utsläppshandel ETS2 beräknas i sitt första år tillföra 1,2 till 1,5 kronor per liter diesel — runt 480 miljoner kronor för jord- och skogsbruk. Koldioxidgränsjusteringen CBAM kostar redan svenskt jordbruk omkring 200 miljoner kronor årligen, och en nedskärning med 25 procent av EU:s gemensamma jordbrukspolitik skulle dra ur omkring 2 miljarder kronor ur svenskt lantbruk.

Lägg märke till strukturen: förlusterna och lösningarna kommer från samma pressmeddelande, utformat av det förbund som själv skulle ta emot lösningarna. Det är inte konstigt — det är så intresseorganisationer fungerar. Men analysen innehåller också en detalj som BRÁ-svenska medier sällan stannar vid: LRF konstaterar att svenska produktionskostnader för spannmål är konkurrenskraftiga gentemot aktörerna på världsmarknaden. Klyftan ska alltså inte stängas av marknaden, utan antingen av priser som svenska bönder inte själv bestämmer, eller av de kronoposter som listas bredvid. Med andra ord: det är inte bonden som är otillräcklig, det är de politiskt pålagda kostnaderna — skatter, utsläppskrav och EU-budgetens nycker — som trycker ner rörelsen i minus.

Det är ett mönster man känner igen från Folkhemmets efterdyningar: en sektor som hålls vid liv på statsligt vis, samtidigt som staten själv via skatter och reglering gör den olönsam. För 2027 ser LRF:s beräkningar något bättre ut, med högre förväntade skördepriser som motvikt mot stigande kostnader för gödningsmedel och diesel.

Statistiska centralbyråns slutliga skördesiffra, baserad på samtliga 4 430 jordbruk i urvalet i stället för de 1 107 bakom den preliminära uppskattningen, presenteras den 11 december.