Väljare i Collingswood avskaffar 150 år av lokal alkoholförbud
Ja-sidan får runt 60 procent, staden höll ut nio decennier längre än landets övriga men kapitulerade när restauranger tappade gäster till grannkommuner som serverar vin
Bilder
Home distilling ban threatens freedoms beyond making whiskey, attorney says
foxnews.com
Hands holding lager light foamy big beer glasses and clinking. Two friends sitting in bar and drinking alcohol drinks.
foxnews.com
Black and white photo of people celebrating end of prohibiton
foxnews.com
Friends clinking drinks together
foxnews.com
Male bartender wearing apron, pouring red wine beind counter and wine bar.
foxnews.com
I Collingswood, New Jersey, har väljarna efter mer än 150 år av lokalt alkoholförbud röstat för att tillåta alkoholförsäljning på licensierade ställen. Folkröstningen den 3 november vann med omkring 60 procent — 3 635 röster mot 2 381, enligt valdata från Camden County. Förslaget gick igenom i samtliga tolv valkretsar.
Restriktionerna är gamla. Redan 1873 beslöt invånarna i det som då var en del av Haddon Township att förbjuda alkoholförsäljning — årtionden innan det nationella förbudet i USA infördes. När förbudet upphävdes 1933 behöll Collingswood sitt eget: 1935 röstade invånarna ner alkoholtillstånd med siffrorna 3 859 mot 774, enligt ett utskick från delstatens alkoholmyndighet samma år. Orten stod emot nykterhetsrörelsens upplösning, söndagsöppningslagarnas fall och varje skifte i amerikansk dryckeskultur därefter.
Vad som till slut bröta traditionen var inte en moralisk omvändelse utan en förändring av incitamenten. Collingswood har byggt sig ett rykte som matdestination i södra New Jersey — precis den sortens restauranggata där gästerna förväntar sig en vinlista. Det är en påminnelse om hur förändring i praktiken går till: inte när opinionen vaknar, utan när kostnaderna för status quo blir konkreta nog att synas i kassan. Redditanvändare diskuterade frågan inför omröstningen; vissa försvarade den amerikanska traditionen att ta med egen alkohol till restaurangen med argumentet att krogar där "lyckas eller misslyckas utifrån matens kvalitet, inte förmågan att finansiera en licens", medan andra avfärdade förbudet som "dumt" och menade att invånarna var "rädda för förändring".
Biträdande borgmästare Amy Henderson Riley kallade utgången historisk: "Efter 91 år är Collingswood inte längre en torr stad." Orten höll fast vid sitt förbud i nio decennier efter att resten av landet upphävde sitt — och gav upp en enda tisdag när 1 254 fler väljare bedömde att restaurangerna förlorade för mycket omsättning till grannkommunerna.
Det svenska perspektivet är svårt att missa. Även hos oss formas alkoholpolitiken av en statlig apparat — Systembolagets monopol, skatteregler, tillståndssystem — som i första hand skyddar institutioner snarare än konsumenter och näringsidkare. Collingswood visar vad som händer när beslutet lämnas till dem som faktiskt bär kostnaderna: när krogägare och gäster får räkna på konsekvenserna själva, faller förbudet. I Sverige fattas motsvarande beslut av riksdag och myndigheter som sällan behöver stå till svars för förlorad omsättning eller begränsad valfrihet. Det är skillnaden mellan politik där någon betalar priset och politik där priset betalas av alla andra.