Brittisk polis behåller häktesfoton som skulle raderats men ändå dyker upp i ansiktsigenkänning

Bilder

×

standard.co.uk

The Sexual Trafficking Identification Matrix has been adopted by 16 police forces in the UK (Joe Giddens/PA) standard.co.uk

Police forces across the UK have shut down county lines drug operations in a week of action (Joe Giddens/PA) standard.co.uk

‹ ›

Fotografier i polisens register som enligt gällande regler skulle ha raderats förblir tillgängliga i sökningar med ansiktsigenkänning. Det framgår av en granskning från den brittiska polistillsynsmyndigheten His Majesty's Inspectorate of Constabulary and Fire and Rescue Services. Inspektionen omfattade så kallad retrospektiv ansiktsigenkänning – att jämföra bilder från en utredning, exempelvis övervakningsfilmer, mot bilder i polisens nationella databas – såsom den används av polisdistrikt och den nationella brottsbekämpningsmyndigheten.

Rapporten beskriver en teknik som hunnit i förväg på sin egen styrning. Det finns ingen heltäckande lagstiftning för polisens användning av ansiktsigenkänning, och regelverket har inte följt med i teknikens utveckling. Det har enligt inspektörerna lett till en splittrad tillämpning och outvecklade nationella rutiner. Träffar från mjukvaran räknas som ledtrådar, inte som bevis, och utredare förväntas själv bekräfta dem innan några tvångsåtgärder vidtas – men yngre poliser visste i vissa fall inte ens om skillnaden. Tillsynsmyndigheten fann ett fåtal fall där poliser lade för stor vikt vid teknikens utslag, vilket ledde till olämpliga utredningsåtgärder. Risken som lyfts fram är att oskyldiga personer felaktigt identifieras eller grips.

Att hållsregistrets bilder sparats trots raderingsregler beskrivs som en kvarvarande källa till oro: fotografier som enligt gällande regler skulle ha borttogs fanns fortfarande tillgängliga för sökningar med ansiktsigenkänning. Rapporten rekommenderar förbättrad styrning både nationellt och lokalt samt tydliga nationella standarder.

Även granskningsapparaten som skulle kontrollera allt detta håller på att falla samman. Siffror från National Police Chiefs' Council visar att två polisdistrikt i England och Wales granskade rätt antal ärenden, tio granskade fler än de föreskrivna en procenten av registren, medan 22 distrikt antingen inte lämnade in någon rapport alls eller skickade in ofullständig information. Sju distrikt har inte utsett någon granskare, och de två granskare som faktiskt utsetts kunde inte komma åt den nationella polisdatabas de skulle kontrollera.

För en europeisk läsare är lektionen tydlig: när staten skaffar sig kraftfulla verktyg är det inte tekniken i sig som avgör resultatet, utan incitamenten hos dem som hanterar den. Poliser som inte tilldelas ansvar för fel bedömer inga fel, och myndigheter som granskar sig själva gör det sällan med världens skärpa. Sverige är inget undantag i tendensen – polisens register över biologiska data har tidigare väckt debatt även här. Utan verkliga konsekvenser för den som slarvar med raderingsregler blir varje ny databas bara en utökad makt utan motsvarande disciplin. Det är inte främlingskap mot tekniken som är problemet, utan avsaknaden av någon som bär kostnaden när det går snett.