Två skallar från slavar återlämnas från Harvard till Brasilien efter 190 och 160 år
Användes i rasbiologisk forskning vid Peabody Museum, en tros ha tillhört man som deltog i upproret i Salvador 1835, överlämningen hotades av Trumps konflikt med Lula men genomfördes ändå
Bilder
A ceremony for the handover of the remains, at the National Museum in Rio de Janeiro, Brazil, on Wednesday. Photograph: Ludmila Duarte/MDHC
theguardian.com
A wood engraving depicting enslaved people being abused on a Brazilian sugar plantation, English, 1845. Photograph: Granger/Historical Picture Archive/Alamy
theguardian.com
One of the boxes containing a skull, at the National Museum in Rio de Janeiro, Brazil, on Wednesday. Photograph: Ludmila Duarte/MDHC
theguardian.com
Två skallar som tros tillhöra förslavade afrikaner eller afrobrasilianare anlände till Brasilien på onsdagen, återlämnade från Harvard-universitetet efter ungefär 190 respektive 160 år i utlandet. Kvarlevorna hade använts i rasbiologiska studier vid Harvards Peabody Museum of Archaeology and Ethnology; den ena togs från Salvador, huvudstad i delstaten Bahia, den andra från Rio de Janeiro.
Brasilien tog emot fler förslavade afrikaner än något annat land i den transatlantiska handeln och avskaffade slaveriet först 1888. Skallarna kom hem i vadderade lådor inuti förstärkta resväskor, transporterade på flyg av brasilianska diplomater, och togs emot med ceremonier i både Salvador och Rio de Janeiro. En av de två tros ha tillhört en man som deltog i upproret i Salvador 1835, det mest betydelsefulla urbana slavupproret i brasiliansk historia, då omkring 600 afrikanska muslimer försökte ta kontroll över vad som då var landets näst viktigaste stad.
Att skallarna alls fanns på Harvards museum avslöjades först 2022, och brasilianska forskare som begärde dem tillbaka beskrev en långdragen process. Det som fick återlämnandet att framåtskrida var den brasilianska staten, som anslöt till kampanjen i slutet av 2024. Under de senaste månaderna växte oro för att Donald Trumps uppträdande mot president Luiz Inácio Lula da Silva skulle kullkasta överlämningen helt och hållet. Den överlevde.
Det är värt att notera hur processen gick till. Ett av världens rikaste universitet satt på mänskliga kvarlevor insamlade under rasbiologins era i nästan två århundraden, och det var först när en statsmakt med förhandlingsmuskel lade sig i saken som något hände. Institutioner som Harvard talar gärna om etik och ursäktelser, men när det kostar något — att avstå från samlingar, att erkänna sitt eget förflutna — krävs det tryck utifrån. Samma mönster ses gång på gång: västerländska elitinstitutioner agerar bara när det finns ett pris på tvehetsen.
Forskare vid brasilianska universitet kommer nu att försöka fastställa vem de två individerna var. Skallarna kommer inte att ställas ut, deras bilder kommer inte att publiceras, och regeringen har lovat att begrava dem med begravningriter när identifieringen är klar. "Det är mycket viktigt att återställa värdigheten hos dessa människor, som togs ifrån dem i livet och i döden", sade Carolina Dias dos Reis, den brasilianska tjänstemannen som reste till Boston för att underteckna avtalet med Harvard.
Vid ceremonin i Rio hällde Ivanir dos Santos, candomblé-präst och historieprofessor, ut ett glas vatten på marken innan väskan togs emot. "Man kan inte hantera våra förfäders kvarlevor utan att visa dem vördnad", sade han. "Det här är inte ett forskningsobjekt."
Att just ett amerikanskt universitet var den sista hållplatsen för dessa kvarlevor passar in i ett större mönster. USA:s självspräckta roll som moralisk vägvisare har alltid levt sida vid sida med en inhemsk rasbiologi som var verksam långt in på 1900-talet — och som i flera avseenden föregick och inspirerade den europeiska. Att kvarlevorna nu lämnas tillbaka är riktigt, men det borde också påminna européer om att den amerikanska elitens självbild sällan har stått i överensstämmelse med dess praktik.