Poundland har till midnatt på sig att rädda kedjan från konkurs
Ägarna släppte 10 miljoner pund för löner och leveranser medan 600 butiker och 11 000 anställda väntar på utgången, Tesco och Lidl vill bara köpa butiker medan intresset för hela verksamheten begränsas till två namn
Bilder
Poundland hopes for more time to secure rescue deal as deadline looms
independent.co.uk
Poundland har fram till midnatt på onsdagen på sig att rädda en överenskommelse, och ingen sådan är på plats, enligt uppgifter till BBC. Rabattkedjan ansökte i slutet av oktober om att få utse konkursförvaltare — ett steg som gav tio dagars skydd — och räknar nu med en förlängning som skulle hålla dörren öppen för en överenskommelse som tillfredsställer fordringsägarna.
Ansökan frigjorde också runt tio miljoner pund från ägarna, pengar som går till löner, skatter och leverantörer medan rådgivarna förhandlar. Ungefär 600 butiker och 11 000 anställda hänger på utgången. Kommer varken förlängning eller affär på plats tar konkursförvaltarna över, och rådgivningsfirman AlixPartners ska enligt uppgift stå redo.
Det mest talande är vem som visar intresse. Tesco har förhandlat om att ta över upp till 150 butiker, och livsmedelskedjorna Iceland och Lidl har också diskuterat — men de vill ha fastigheter och butikslokaler, inte den verksamhet som driver dem. Rådgivarna har även fått förfrågningar om varumärket ensamt. Intresse för hela kedjan finns hos exakt två aktörer: investeringsfirman Xyra Holdings och irländska fastighetsbolaget Martin Property Group.
Ägaren Gordon Brothers avvisade tidigare ett bud från Martin Property Group, men ledningen utsåg ändå fastighetsbolaget till föredragen köpare förra månaden. De tio miljoner pund som ägarna släppt till håller hyllorna fyllda och lönerna betalda under den tid som insolvensansökan öppnat.
Bakom kulisserna syns en klassisk uppdelning: kapitalet vill rädda vad som är värt att rädda — fastigheter, varumärke, gynnsamma hyresavtal — medan arbetsplatserna är en restpost. Tesco förhandlar om upp till 150 butiker av kedjans ungefär 600. Att räkna ut vad som händer med resterande 450 och deras personal är ingen svår matematik.
För de anställda är det en påminnelse om var man står i prioriteringsordningen när en kedja med brittiska butiker ägs av amerikanska Gordon Brothers och räddas genom brittisk insolvensrätt. Kostnaderna för misslyckandet bärs av dem som inte satt vid förhandlingsbordet — personalen, leverantörerna och de orter där butikerna stänger. Det är samma mönster som när svenska detaljhandelskedjor kollapsar: ägarna har skyddsnät, personalen har inget.