Kolkraftverkets rök skuggar klimatkonferensen i Turkiet

Bilder

×

An open-cast coal mine near Elbistan, southern Turkey, with the Afşin-Elbistan coal-fired power station visible in the distance (Emre Caylak) Emre Caylak

Local campaigner Mehmet Dalkanat stands in the village of Çoğulhan, near the Afşin-Elbistan coal-fired power station in southern Turkey, as its chimneys loom behind him (Emre Caylak) Emre Caylak

Businesses and residences in the village of Çoğulhan, near the Afşin-Elbistan coal-fired power station in southern Turkey (Emre Caylak) Emre Caylak

Part of the Afşin-Elbistan coal-fired power station in southern Turkey (Emre Caylak) Emre Caylak

Cuma with his family, including his son – who had leukaemia when he was younger (Emre Caylak) Emre Caylak

‹ ›

Medan världens ledare öppnade klimattoppmötet COP31 i den sydliga kuststaden Antalya fortsatte kolkraftverket Afşin-Elbistan på Kahramanmaraş-platån att driva ut sina emissioner, som det gjort i årtionden. Omer, en arbetare vid verket i sen femtioårsålder som bor i närheten, har begravt tre bröder de senaste åren — två i lungcancer, en i kronisk obstruktiv lungsjukdom — rapporterar The Independent. Alla tre arbetade på verket, familjen hade inga tidigare fall av sådana sjukdomar, och bröderna dog mellan 55 och 61 års ålder.

Verket, som matas av ett dagbrott, har drivits i årtionden i ett av Turkiets mest förorenade områden — och det växer i stället för att stängas. Ankara vill utöka två kolkraftverk, Afşin-Elbistan och det mindre Cenalverket vid Çanakkale, så att de får bränna betydligt mer kol. Turkiet är Europas största producent av kolelektricitet; drygt en tredjedel av landets el kommer från kol och nästan en fjärdedel till från gas. Det är den enda OECD-medlemmen som inte förbjudit nya tillstånd för kolkraftverk, och regeringen fortsätter att investera i olja, kol och gas utan någon trovärdig plan för att avveckla dem.

Själva toppmötets upplägg är anmärkningsvärt: Turkiet är värd medan Australien leder de formella förhandlingarna. Kritiker ifrågasätter båda ländernas trovärdighet — den ena en stor kolexportör, den andra en stor kolimportör. Miljöministern Murat Kurum, som är tilltänkt ordförande för mötet, har kallat Antalya ett "Genomförande-COP" byggt kring elektrifiering, minskat avfall, klimatfinansiering och grön industri, med ett frivilligt globalt mål att 35 procent av energibehovet ska täckas av el år 2035. Idag svarar elen för omkring 22 procent av Turkiets slutliga energiförbrukning.

FN:s klimatchef Simon Stiell sade vid öppnandet att utvecklingen är "långt ifrån tillräckligt snabb" och att årets kaos kring fossila bränslen utgjort en global stöt mot hushållen, med inflation som sprider sig "som en cancer". En FN-rapport som släpptes samma dag visar att året ligger på väg att bli ett av de fyra varmaste som registrerats. Kurum konstaterade att en torka i en del av världen känns vid middagsbordet i en annan.

Runt Afşin-Elbistans skorstenar är bokföringen mer lokal. Utsläppen pågår hela dagen, och enligt vissa boende även på natten. Ytterligare en av Omers bröder lever med kronisk lungsjukdom och astma. Omer räknar inte med att fylla 65. Hans far, född i samma by, blev 97 år.

Det är svårt att se mötet i Antalya som något annat än en symbol för klyftan mellan klimatpolitikens retorik och dess verkliga incitament. Ett land som investerar i ny kolinfrastruktur medan det håller i ordförandeklubban visar att de internationella klimatkonferenserna kostnar lite och förpliktar ännu mindre. De som betalar priset är inte delegaterna i konferenshallen, utan arbetare som Omer — medan deras farfars generation, utan skorstenarna, blev nästan hundra år gamla.