Landskrona kommun låter sjuka och hemlösa deltaga i påhittad sysselsättning för försörjningsstöd

Cirka trettio personer tillbringar sina vardagar i enkla lokaler på Rådmansgatan i Landskrona. Alla är skyldiga att delta på heltid som villkor för att få försörjningsstöd. Bland dem finns en allvarligt sjuk deltagare, utmattad av sina mediciner, en hemlös som bär alla sina ägodelar i en väska, och en kvinna som börjar på heltidsjobb om några veckor.

"Det är låtsasjobb vi gör", säger en deltagare till Helsingborgs Dagblad. Flera beskriver dagarna där som ren förödmjukelse: meningslösa uppgifter i en personaltunn verksamhet, timmar av väntan utan något att vänta på.

Programmet gör ingen skillnad mellan de sjuka, de hemlösa och de som snart ska ut i arbete. Skyldigheten knyts till utbetalningen, inte till personen. En deltagare som är för sjuk för att arbeta och en som är på väg in i ett jobb ska alltså uppvisa samma närvaro. Jessica Olsson var arbetslös bara en kort tid och tillträder ett heltidsjobb inom några veckor; till dess att hon börjar rapporterar hon till Rådmansgatan precis som alla andra. Jonathan Larsen är mindre kritisk än de övriga, men håller med om att största delen av tiden består av meningslöst väntande.

Det som verksamheten producerar är närvaro. Olsson hittade sitt jobb på egen hand, utanför programmet, och ska ändå tillbringa veckorna före tillträdet med att uppfylla kravet. Den sjuke deltagarens närvaro fyller samma funktion som hennes: båda visar, för kommunens budget och för alla som frågar vad försörjningsstödet kostar, att pengarna kommer med en hel arbetsvecka knuten till sig. De uppgifter som deltagarna beskriver som förnedrande och meningslösa är själva innehållet som fyller de timmar som villkoret kräver.

Det är en ren kostnadstransaktion. Kommunen betalar inte för arbetsförmedling utan för dokumenterad plikt. Verksamheten behöver därför inte leda till något jobb — den behöver bara fylla klockslag. Att kravet är kopplat till utbetalningen snarare än till individens situation är ingen slump: det är den enklaste möjliga rutin att administrera och den enklaste att försvara inför skattebetalarna. Att den sjuke och den arbetslöse behandlas lika är inte rättvisa utan bekvämlighet. De som är bäst placerade att bedöma om verksamheten leder till arbete är de som tvingas delta i den — och även den minst kritiske av dem räknar största delen av dagen som väntan.

Olssons nya jobb börjar om några veckor. Fram till dess rapporterar hon dagligen till Rådmansgatan, där timmarna räknas som aktivitet.