66 soldater döms till döden för feghet i Kongo

Sextise sex soldater i Kongo-Kinshasa har dömts till döden för feghet, rapporterar Daily Mail. Domsluten fortsätter en praxis som infördes 2024, då landets militärdomstolar började avkunda dödsdomar i omgångar för feghet och desertering, samtidigt som armén tappade mark i öster.

En armé som inte kan betala eller försörja sina soldater kan fortfarande avrätta dem, och en dödsdom är den enda vara statskassan aldrig får ont om. Om hotet verkar är en annan fråga. Reträtterna har fortsatt under samma år som domsluten avkunnats, och arméer som bestraffar flykt med döden har historiskt snarare skördat desertörer än segrar; män som varken kan räkna med lön eller undsättning räknar på överlevnad som vem som helst. Feghet är, enligt tribunalens läsning, en moralisk svaghet. Vid frontlinjen är den oftast ren aritmetik.

Domarna drabbar en stat som förlorar mer än territorium. Ebolautbrottet i öster — det snabbast spridande som registrerats — har passerat tiotusen fall med en dödlighet nära hälften, nått ett fjärde land och fått folkmobbar att döda vårdpersonal på misstanke om att de sprider viruset via toaletter och floder. Regeringens makt i öster sträcker sig numera ungefär lika långt som dess sjukdomskartor.

Det som fungerar, fungerar i skala. Militärdomstolarna sammanträder, domarna avkunnas, omgångarna processas. I samma provinser där sjuksköterskor lynchats och soldater vägrar fronttjänst är krigsrätten den enda institution som levererar med visshet.

Det är en välbekant mekanism för den som studerar sviktande stater: när en regering inte längre kan erbjuda sina medborgare något — lön, skydd, sjukvård — återstår tvånget som enda styrmedel. Kongo-Kinshasa har dömt 66 män till döden för att de inte höll sin mark. Marken har fortsatt att byta ägare.