Förfalskad läkarlegitimation från Karolinska institutet köpt på nätet räcker för att läkobservera i två regioner
Region Stockholm och Region Västernorrland ringde aldrig och verifierade utbildningsuppgiften, domen för grovt bedrägeri blir skyddstillsyn
Bilder
Förfalskat examensbevis från KI gav vikariat
dagensmedicin.se
En kvinna har dömts till skyddstillsyn för grovt bedrägeri efter att ha arbetat som underläkare med ett examinationsbevis från Karolinska institutet köpt på internet. Pappret var förfalskat — och det räckte för anställning hos två olika vårdgivare: Region Stockholm och Region Västernorrland.
Bluffen började sommaren 2022, när hon fick ett vikariat som underläkare i Region Stockholm. Vid anställningen uppgav hon att hon studerade på Karolinskas läkarprogram. Det gjorde hon inte. Handlingen som skulle styrka påståendet var ett köp, och ingen på någon av regionerna kontaktade det universitet som supposedligen utfärdat beviset, rapporterar Dagens Medicin.
Två separata arbetsgivare godkände samma förfalskning. Det är den kärnfakt som målet lämnar efter sig: inte ett enskilt slarvigt anställningsbeslut, utan en praxis där ett köpt utskrift kan passera två gånger. En verifiering mot det utgivande universitetet är den billigaste kontroll en arbetsgivare äger — ett register, ett telefonsamtal, ett svar inom några dagar. Ingen av regionerna ringde. Det som kontrollerades var namnet på dokumentet; det som aldrig kontrollerades var dokumentet självt.
Tjänsten var klinisk. En underläkare arbetar i vården av patienter, med stöd av ett papper som arbetsgivarna aldrig bad Karolinska att bekräfta. Kontrollen uteblir av helt vanliga skäl: scheman väntar inte, en obesatt tjänst kostar en skift sin bemanning, och ett verifieringssamtal tar tio minuter mot ingen tidsgräns alls. Tjänsten som alla väntar på blir besatt. Samtalet som ingen väntar på blir aldrig gjort.
Straffet för att ha skaffat klinisk anställning i två vårdsregioner på ett förfalskad läkarexamen blev alltså skyddstillsyn. Kontrollen som hade stoppat henne var ett telefonsamtal till ett universitet som aldrig utfärdat något.
Fallet pekar på ett återkommande mönster i offentlig sektor: kostnaderna för verifiering ligger på den enskilda arbetsgivaren, medan skadan av utebliven kontroll — felbehandling, patientförtroende, ansvar — sprids ut på alla andra. Privata aktörer som själva får betala för sina misslyckanden har starkare skäl att ringa det där samtalet. Regionerna, med skattefinansierade trygghetsnät bakom sig, lär fortsätta låta pappret tala för sig själv tills någon tvingar dem att inte göra det.