Kaliforniens väljare röstar ner miljardskatt på delstatens miljardärer

Kaliforniens väljare har röstat ned Proposition 40, en engångsskatt på fem procent av delstatens miljardärers förmögenheter. Kampanjen för att stoppa förslaget kostade nästan 425 miljoner dollar – dyraste folkomröstningsstriden i Kaliforniens historia – och finansierades i praktiken helt av dem skatten skulle ha träffat.

Toppchefer på Google, Palantir, DoorDash, Stripe och Reddit, tillsammans med flera framstående riskkapitalister, bekostade motståndet. Googles medgrundare Sergey Brin bidrog ensam med minst 132 miljoner dollar, enligt kampanjredovisningar, och under de två första veckorna i oktober spenderade kampanjen över 2,5 miljoner dollar per dag. För en person med en förmögenhet över en miljard dollar är fem procent av tillgångarna en summa som överskuggar varje politisk donation med nio siffror – och till skillnad från i stort sett all annan kampanjfinansiering spenderades pengarna för att donatorna skulle få behålla sina egna.

Motståndarna nöjde sig inte med argument. Två motförslag lades på samma valsedel: om Proposition 41 eller 42 fick fler ja-röster än Proposition 40 skulle skatten inte träda i kraft ens om den vann. Proposition 42 gick längre och förbjöd beskattning av miljardärers förmögenheter på renaste. Anhängarna kallade dem giftiga tillägg; samma donatorer hade finansierat försäkringen.

Etiketten "engångsskatt" bar egen tyngd. Väljarna ombads tro att en delstat med lång historia av tillfälliga skatter som blev permanenta skulle samla in denna och sedan sluta. Motståndarna spelade på det misstron och kallade skatten "en skatt för alla". Konstruktionen sprängde också den koalition en förmögenhetsskatt annars kunde ha samlats kring: guvernör Gavin Newsom motsatte sig förslaget, liksom både demokraternas och republikanernas kandidater att efterträda honom – och till och med Planned Parenthood Affiliates of California, en lobbyarm inom hälsosektorn, röstade emot ett förslag som finansierade sjukvårdsprogram.

Anhängarna hade framställt Proposition 40 som ett svar på sjukvårdsnedskärningarna i Donald Trumps One Big Beautiful Bill Act, och Bernie Sanders samt kongressledamoten Ro Khanna kampanjade för den. Delstatens stora fackförbund stödde förslaget. Det räckte inte.

Det instruktiva här är inte överraskningen utan mekanismen. När kostnaden för statliga ingrepp koncentreras till en liten grupp med nästan obegränsade resurser köper gruppen helt enkelt sitt skydd – inte genom smygande lobbyarbete utan öppet, med valsedlar konstruerade för att motverka folkviljan. Kaliforniens system med folkomröstningar har gjort ombudsmakten till en vara med marknadspris. Att fyrahundratjugofem miljoner dollar gick åt till att stoppa en skatt som dess egna förespråkare lovade skulle tas ut exakt en gång, säger mer om vem som egentligen bestämmer i delstaten än någon valvaka gör.