Jorden fångar en tillfällig andra måne

Jorden har fått en andra måne, åtminstone tillfälligt. Asteroiden 2026 QQ8, en sten på ungefär två meters diameter, fångades av planetens gravitation i april och rör sig nu i en slingrande bana runt jorden. Det rapporterar Internationella astronomiska unionens centrum för småplaneter. Asteroiden upptäcktes i augusti av ungerske astronomen Kriztián Sárneczky, en av världens mest produktiva asteroidjägare.

Det anmärkningsvärda med händelsen är vad som inte krävdes: ingen rymdbas, ingen flygledning och ingen budgetpost. En bit av solsystemet parkerade sig självt i omloppsbana, utan någon institutions inblandning. Naturen sköter ibland det som statliga rymdprogram lägger miljarder på — och gör det utan kostnad för skattebetalarna. Asteroiden kommer att fullgöra ett och ett halvt varv runt jorden innan solens och månens kombinerade dragningskraft kastar ut den ur banan igen år 2027. Närmaste avstånd under besöket blir omkring 568 000 kilometer, ungefär en och en halv gång avståndet mellan jorden och månen. Med sin blygsamma storlek utgör stenen ingen fara — en kollision skulle sluta i atmosfären, inte på marken.

Sådana gäster är mindre ovanliga än man kan tro. En studie som publicerades förra året uppskattar att det när som helst kan kretsa upp till sex tillfälliga minimånar runt jorden, de flesta för små och svaga för att upptäckas. En del är kanske inte ens besökare. Kamoʻoalewa, en fyrtio meter bred kvasisatellit som upptäcktes 2016, reflekterar ljus på ett sätt som nästan exakt överensstämmer med rymdpåverkat månbergarter — vilket tyder på att nedslag på månen kastat ut betydande fragment i jord–månesystemet. Gränsen mellan en måne och en bit av månen är tunnare än terminologin antyder.

2026 QQ8 kretsar normalt runt solen på 359 dagar och passerar jorden nära ungefär en gång per årtionde, så planetens gravitation har fångat en gammal bekant. Objekt nära jorden brukar stanna i sådana banor i en till tio miljoner år, enstaka ända till 150 miljoner — kortlivat med solsystemets mått mätt, och en av orsakerna till att populationen ständigt förnyas.

År 2027 drar solen och månen loss stenen igen, och jorden återgår till den enda måne den behåller.