Tidigare brittisk utrikesminister Dominic Raab anställs i uranbolaget Reveille Resources, som söker prospekteringslicenser i norra Italien

Dominic Raab går till Reveille Resources, ett brittiskt företag som letar uran i norra Italien, som ledamot utan eget operativt ansvar. Utnämnelsen träder i kraft när de reglerade kontrollerna är genomförda, rapporterar Evening Standard. Reveille har ansökt om prospekteringskoncessioner i norra Italien och framhåller att Raabs karriär "på de högsta nivåerna av den brittiska regeringen" ger ledarskapserfarenhet och "djup insikt" i geopolitik, nationell säkerhet och internationella relationer.

Uppgifterna listas noggrant: rådgivning till styrelsen, stöd i kontakterna med internationella investerare och regeringar samt bedömning av möjligheter till uranprospektering och utvinning, främst i Italien. Pressmeddelandet redogör för hans erfarenhet och insikt; det nämner med ett ord ingen investering i bolaget. Raab ledde utrikesministeriet 2019–2021 och var biträdande statsminister och justitieminister till 2023, då han avgick efter en oberoende utredning av en framstående advokat som konstaterade att han uppträtt skrämmande och aggressivt mot tjänstemän — ett beteende som kunde ha utgjort mobbning. Raab sade då att slutsaterna vållade en farlig motvilja genom en låg tröskel för vad som räknas som mobbning.

Styrelsen han nu ansluter till leds av Michael Pompeo, fd utrikesminister i USA, och de två har arbetat tillsammans tidigare. Raab levererar själv den strategiska motiveringen: "Reveille har möjligheten att bygga en bred portfölj i västorientade jurisdiktioner i en tid då trygg, pålitligt konkurrenskraftig energi och klimatmålen aldrig varit mer angelägna."

Här finns den intressanta kärnan i historien, den som bolagets kommunikéer naturligtvis inte formulerar så rakt. Uran bryts för att driva kärnkraftverk, men de tillstånd som förvandlar en fyndighet till en gruva utfärdas av stater — exakt den publik som en fd utrikesminister anlitas för att nå. Det är ingen slump. Detta är den klassiska roterande dörren: politisk kompetens som byggts upp i offentlig tjänst omsätts i privat vinstjänst, där värdet inte ligger i juridisk expertis utan i dörröppnande och Telefonsamtal som återbetalar sig flera hundra gånger.

Att just Italien är målmarknaden förtjänar en tanke. Medborgare i ett EU-land men prospektering styrd från London och en fd amerikansk diplomat i ordstolen — energisäkerhetens retorik används, men avsättningen är privat, inte nationell. I Sverige har vi sett motsvarigheten: när staten blundar för gagnas de som redan sitter vid bordet.

Raab säger sig vara "förtjust att ansluta till Reveille i detta viktiga skede i dess utveckling". Styrelseordföranden skötte den amerikanska diplomatin medan Raab skötte den brittiska; deras gemensamma projekt är nu en hög prospekteringsansökningar i norra Italien. Att en tidigare diplomatisk topptjänst löpt ut till förmån för kapitalfångsten kallar de själva för ledarskapserfarenhet. Andra kallar det vad det är.