Agneta Ekmanner död 87, två decennier i Stockholms stadsteaters fasta ensemble och grevinnan Saint-Fond för Ingmar Bergman

Bilder

×

dn.se

Skådespelerskan Agneta Ekmanner när hon fyllde 70 år, november 2008. Foto: Pontus Lundahl/TT Foto: Pontus Lundahl/TT

Paret Jonas Cornell och Agneta Ekmanner, 1968. Foto: TT Foto: TT

Agneta Ekmanner 1973. Foto: Roger Tillberg/TT Foto: Roger Tillberg/TT

Skådespelaren Agneta Ekmanner i mars 1999. Foto: Ulf Palm/TT Foto: Ulf Palm/TT

‹ ›

Agneta Ekmanner, skådespelerskan som i två decennier tillhörde den fasta ensemblen på Stockholms stadsteater och spelade grevinnan Saint-Fond i Ingmar Bergmans uppsättning av 'Markis de Sade', är död. Hon blev 87 år, uppger Dagens Nyheter.

Ekmanner föddes i Stockholm 1938 och studerade statsvetenskap och historia i Lund, där hon också arbetade med studentteatern. Examen tog hon aldrig; i stället utbildade hon sig vid Scenskolan i Malmö. Det är värt att notera hur den vägen ser ut jämfört med dagens karriärlogik: hon valde scenen framför meritförteckningen, och ingen institution krävde ett diplom av henne. 1968 anslöt hon till den fasta ensemblen på Stockholms stadsteater och stannade till 1989, med roller i Tjechovs 'Tre systrar', Molières 'Misantropen' och David Hares 'Amy's View', vidare vid sidan av sitt arbete med Suzanne Osten på Unga Klara. Samma period var hon politiskt engagerad och deltog i studentkårens ockupation 1968; senare syntes hon i tv-debattprogram.

Därefter följde engagemang på Dramaten, med Ingmar Bergman och Pia Forssgren bland regissörerna, och hon spelade mot Börje Ahlstedt i Bergmans 'Larmar och gör sig till' 1997. Hon hade gift sig med film- och teaterregissören Jonas Cornell 1965, och 'Puss & kram' (1967), en av hennes första större filmroller, blev ett brett genombrott. Därefter följde ett fyrtiotal filmer och tv-serier.

'Agneta Ekmanner var något av en stjärna', sade kritikern Leif Zern, en nära vän, till tidningen. 'Hon spelade alla de stora rollerna och var intensivt intresserad av vad skådespelarkonsten är. Hon älskade att diskutera teater.' Hennes dotter Frida Cornell beskrev en nyfikenhet som genomsyrade såväl moderns privata liv som hennes yrke, synlig inte minst i bredden i rollvalet — däribland Joan Didions 'Ett år av magiskt tänkande', som Ekmanner framförde som monolog på Göteborgs stadsteater, den första uppsättningen av texten i Sverige. Elin Klinga, som i unga år steg in i 'Markis de Sade', minns en kollega som ställde upp direkt för en ung ensemblmedlem: 'Hon hade en enastående intensitet och ett djup som fick både oss på scenen och publiken att se de bilder hon lade fram. Hennes konstnärskap ökade toleransen för varandras olikheter.'

Ekmanner mottog Svenska Dagbladets Thaliapris och tilldelades 1994 Sankt Eriksmedaljen, Stockholms stad finaste utmärkelse. Lundaexamen blev det aldrig något av.