Mikrob från Döda havet växer och förökar sig under marsliknande förhållanden i halvår

Forskare vid University of Florida har odlat en mikrob under en kombination av marsianska faror och sett den äta och föröka sig i ett halvår. Organismen, Haloferax volcanii, är en saltälskande arkebakterie som finns i Döda havet och Utahs Stora Saltsjö. Studien, ledd av Adam Robinson och publicerad i Applied and Environmental Microbiology, höll mikroben i en lösning sju gånger saltare än havsvatten, med nästan inget syre och en koldioxidatmosfär vid en liten bråkdel av jordens lufttryck.

Varje fara har testats var för sig tidigare, och äldre arbete har visat mikrober som klarar sig i månader under flera på en gång. Det som skiljer detta experiment åt, säger Robinson, är kombinationen med aktiv tillväxt. Kulturer som fick nitrater eller perklorater – kemikalier som finns på Mars och kan ersätta syre – växte och förökte sig. Kulturer som fick ingetdera visade ingen märkbar tillväxt. En förhandspublicerad version på bioRxiv beskriver försöket i detalj: 160 dagar vid högst 24 millibar tryck, en atmosfär med 99,9 procent koldioxid och 21 grader Celsius, med tillväxt i alla lågtrycksbehandlingar, mätt genom stigande optisk densitet och genom att mikroberna bröt ner nitrat och perklorat. Förhandspubliceringen kallar det den första demonstrationen av en halofil arkebakterie som växer under den kombinationen av förhållanden. Kolonierna växte betydligt långsammare än de skulle gjort på jorden, bildade biofilmer – klumpar inlindade i ett slemlikt skyddande lager – och förlorade mindre än fyra procent av sitt vatten under månaderna.

Robinson är noga med vad studien inte visar. "Jag skulle inte säga att den här studien tyder på att det definitivt finns liv på Mars i dag", sade han, samtidigt som han tillade att arbetet stödjer en växande mängd bevis för att planetens grunda undergrund fortfarande kan hysa förhållanden som gynnar aktiv ämnesomsättning och existerande liv. Laboratoriet återgav inte alla faror som marsianskt liv skulle möta – kyla, salt, strålning och tunn luft slår till på en gång – och Robinson påpekar att om Mars en gång hyste liv kan organismerna ha utvecklats för att tåla allt fiendtligare förhållanden i takt med att planeten förändrades.

Valet av organism har egen betydelse: Haloferax volcanii fungerar som en standardersättning för liv som skulle kunna överleva på andra planeter. En jordisk mikrob som växer på perklorater vid en bråkdel av jordens tryck säger något om två frågor samtidigt – huruvida Mars kan hysa liv, och vad jordens landare kan föra dit.

Robinsons avslutande fråga vidgar perspektivet: om liv från jorden kan växa under fientliga förhållanden det aldrig naturligt stött på, hur skulle livet på Mars kunna se ut efter miljarder års utveckling under just dessa förhållanden?