Hiv sprids i hela befolkningen i 27 ryska regioner

Rysslands konsumentmyndighet Rospotrebnadzor klassifierar nu 27 av landets regioner som drabbade av en generaliserad hiv-epidemi — epidemiologernas beteckning för det stadium där viruset cirkulerar i hela befolkningen i stället för inom riskgrupper. Bedömningen bygger på övervakningsdata som visar hiv diagnos hos mer än en procent av alla gravida kvinnor i samtliga 27 regioner. Läget är som sämst i Kemerovo-, Irkutsk- och Sverdlovsk-regionerna.

Siffrorna i toppen pekar dock åt ett annat håll. Centrala forskningsinstitutet för aids-prevention redovisar 45 000 nya hiv-fall under 2025, en minskning med 13,4 procent jämfört med året innan. Men samma år slogs rekordet för hiv- och hepatit-smittor som fåtts inom sjukvården — den högsta siffran på femton år, enligt fackportalen Medvestnik. Åtta smittkluster inom vården smittade 104 patienter, och utredningar pågår kring elva ytterligare kluster i tio regioner där smittspridning i sjukvårdsverksamhet misstänks. I Moskva utreds 22 fall av hepatit C i ett enda kluster. Det största bekräftade klustret de senaste två åren smittade 82 människor på ett sanatorium i Kabardino-Balkarien; onkologiska sjukhus i Kamjatka och Burjatien smittade 147 respektive 42 patienter, och dialyscenter i Samara- och Kursk-regionerna står för ytterligare 26 fall.

Meckanismen är ingen gåta. Jelena Igonina, chef för Rospotrebnadjors avdelning för befolkningens epidemiologiska välfärd, hänför smittutbrotten till att engångskatetrar och blodsockermätare används på flera patienter — och beskriver överträdelserna som systematiska, grova och djupt rotade i dagens Ryssland. År 2026, för första gången på sex år, smittades två människor med hiv genom blodtransfusioner.

Den internationella hiv-konsulenten Aleksei Verter läser sjukhusutbrotten som en signal om hela landet: när vården löpande tar emot stora grupper patienter med odiagnostiserade infektioner är smittprocessen dold, och många människor vet inte att de bär på viruset. Testning av hepatit C-RNA — den känsligaste av de två tillgängliga markörerna — täcker blod-, organ- och vävnadsgivare väl, men kommer efter i fråga om dialys-, hematologi- och transplantationspatienter, de grupper som utsätts för flest upprepade ingrepp.

Här syns en klassisk statistisk fallgrupp som statliga myndigheter sällan påpekar för sig själva: att smittotalen sjunker betyder inte att problemet löser sig. Rysslands hiv-smittspridning och dödlighet i hiv minskar. Men antalet människor som lever med viruset gör det inte — för varje dödsfall relaterat till hiv registrerar registren en och en halv ny smitta. En stat som styr via toppsiffror har incitament att framhålla det första talet och tiga om det senare, medan smittspridningen under ytan fortsätter i hälso- och sjukvårdens korridorer — just där skattefinansierad verksamhet är ensam ansvarig för att kontrollerna faktiskt genomförs.