Översvämningar drabbar 70 000 tält för palestinska flyktingar i Gaza på en natt
FN räknar 950 000 människor i översvämningshotade områden, blockaden mot byggnadsmaterial består genom vintern och israelska myndigheter skyller katastrofen helt på Israel
Bilder
Displaced Palestinian children use buckets to remove floodwater around their belongings outside a tent at a displacement camp in Gaza City, on November 7, 2026. Gaza's Government Media Office reported that heavy rain flooded at least 70,000 tents sheltering displaced Palestinians across the Gaza Strip within 12 hours.
Mohammed Al Qumsan / Middle East Images / AFP via Getty Images
Displaced Palestinians attempt to repair their damaged tents and cover gaps with plastic sheeting after heavy rain and strong winds in western Gaza CityPhotograph: Mohammed Salha/APAImages/ShutterstockShare
theguardian.com
Families struggled to repair their worn shelters using basic tools and frayed ropes amid severe shortages of tarpaulins and insulation materials, raising concerns that the tents may collapse during upcoming stormsPhotograph: Mohammed Salha/APAImages/ShutterstockShare
theguardian.com
Magdi Al-Omari, 28, a Palestinian amputee, walks through a rain-soaked tent camp after heavy rain in Deir al-Balah in the central Gaza Strip Photograph: Abdel Kareem Hana/APShare
theguardian.com
Children in a makeshift tent in Gaza City Photograph: Ali Jadallah/Anadolu/Getty ImagesShare
theguardian.com
Heavy rainfall in Gaza City on SaturdayPhotograph: Ali Jadallah/Anadolu/Getty ImagesShare
theguardian.com
Svartregn över Gaza: minst 70 000 tält som huserar fördrivna palestinier översvämmades under tolv timmar under natten till lördagen, enligt territoriets statliga mediebyrå. I Gaza stad, Khan Younis, Jabaliya och flyktinglägret Bureij fick familjer ösa vatten ur sina nylonkyffen med hinkar hela natten.
Mediebyräns preliminära skadeuppskattning landar på tre miljoner dollar, och tiotals husväggar har rasat med skadade som följd. FN:s kontor för humanitära frågor (OCHA) räknar med omkring 950 000 fördrivna personer som bor i områden som översvämmas, varav över 400 000 i högriskzoner — låglänt mark och kustområden. Ungefär 44 000 människor bor i byggnader som är strukturellt farliga, och över 4 000 byggnader i territoriet behöver rivas helt eller delvis efter israeliska flyganfall. Skjortor av presening och isoleringsmaterial är svårt bristsvariga, och de tält som klarade helgens oväder beräknas inte hålla för kommande stormar.
Två års krig har förstört bostadsbeståndet, och blockaden av förnödenheter — upprätthållen av den israeliska och den amerikanska regeringen inför den annalkande vintern — har inte släppt in något som kan återuppbygga det. Journalisten Abubaker Abed uppger, med hänvisning till hälso- och medieansvariga, att familjer saknar tak över huvudet, att matpriserna stiger brant och att barn svälter och fryser. Han kräver att husvagnar och mobilhem släpps in i territoriet.
"Det som händer i Gaza är inte en förbigående vinterkris", säger hälsoministern Majed Abu Ramadan i ett uttalande. Han varnar för en katastrofal försämring av hälso- och miljöförhållandena och för ökande risker för sjukdomar och epidemier utan en snabb akutinsats, och uppmanar FN och humanitära organisationer att ingripa för att rädda hundratusentals fördrivna.
Mansour al-Sakni, 33 år, berättar för Middle East Eye: "Vi vaknade och fann oss omgivna av vatten. Barnen grät. Jag visste inte vad jag skulle göra, och började gråta själv." Magdi Al-Omari, 28 år och benamputerad palestinier, gick genom det regnblöta lägret i Deir al-Balah efter stormen.
Den statliga mediebyrån lägger hela ansvaret för katastrofen på Israel. Inför vintern räknar OCHA med 294 250 familjer som behöver bostadshjälp; de tillgängliga förnödenheterna täcker 18 procent av dem.
Siffrorna talar för sig själva. När två regeringar — den israeliska och den amerikanska — i månader blockerar tält, preseningar och mobilhem från att nå ett av folkrikaste katastrofområdena i världen, är det ingen naturkatastrof utan en politisk avvägning. Att 18 procent av behovet täcks är inte en logistisk misslyckan utan ett medvetet val, där kostnaden betalas av dem som fryser i leran. De europeiska regeringar som kallar situationen "oroande" medan de fortsätter handla med parterna bär sin del av ansvaret: humanitär retorik kostar ingenting, medan blockader upprätthålls med beslut och tullar. Ingen privat aktör skulle ha levt med detta ansvarsskyldighet — men stater, som finansieras av skattebetalare och aldrig personligen står för konsekvenserna, gör det år ut och år in.