Rhiannon Lucy Cosslett: Propranolol till tonårsflickor ökar kraftigt i England

Bilder

×

Illustration: Matt Kenyon/The Guardian theguardian.com

Rhiannon Lucy Cosslett theguardian.com

‹ ›

Rhiannon Lucy Cosslett har själv tagit pillret hon skriver om. Hennes första panikattack övertygade henne om att hon höll på att dö – bultande hjärta, andnöd, bröstsmärta – och när attackerna började komma flera gånger i veckan, driven av ett posttraumatiskt stressyndrom, skrev en läkare ut propranolol, en betablockerare som ursprungligen utvecklats för hjärtpatienter. Hon var i början av tjugoårsåldern. Läkemedlet, säger hon, gjorde det möjligt att behålla ett arbete och leva dagen lite bekvämare. Det botade dock ingenting.

Recept på propranolol till tonårsflickor i England har ökat med 90 procent på tio år. Läkemedlet har fått rykte om sig att vara ett 'trollpulver' och en viral 'panikpiller' – skådespelaren Rachel Sennotts replik 'ta den där betablockeraren, tjej' har blivit en meme, och hashtaggen #betablockers passerade 55 miljoner visningar på TikTok i slutet av september. En granskning av Cosmopolitan visade att betablockerare är lättillgängliga via nätapotek. Underlaget för propranolols effekt mot ångest är, enligt Cosslett, svagt; apoteksorganisationer har varnat för överdosrisk, och Storbritanniens läkemedelsverk MHRA granskar nu nytta och risk vid ångestbehandling.

Ekonomin är inte svår att förstå. Betablockerare dämpar de fysiska symtomen – svettning, darrningar, bultande hjärta – inom minuter efter ett läkarbesök. Samtalsterapi tar månader, kräver utbildad personal och har kölistor som den brittiska sjukvården inte klarar av att röja. Ett recept är billigare för hälsovården i dag än den behandling som faktiskt skulle åtgärda orsaken i morgon. Cossletts egen läkare hänvisade henne så småningom till terapi och skrev ut en SSRI-antidepressiv medicin, som medförde egna biverkningar: känsledövhet och viktökning. Långtidsbehandling med samtal, konstaterar hon, är fortfarande svår att få.

Här ligger den fråga som ökningen själv ställer: om de fysiska symtomen på ångest dämpas i denna takt hos unga kvinnor, så behandlas symtomet medan orsaken lämnas orörd – och ingen är skyldig att förklara varför kvinnlig ångest ökar från början. Det är samma mönster som vi ser i Sverige, där välfärdssystemens bristande resurser styrs mot den snabbaste och billigaste åtgärden i stället för den verksamma. Läkemedelsverkets granskning kan avgöra om pillret är säkert. Den är inte till för att avgöra varför så många tonårsflickor behöver ett.