963 anmälningar om våld mot skolpersonal i år — rekord redan före årsskiftet

Svenska skolor har i år rapporterat 963 fall av fysiskt våld mot personal — ett rekord, och siffran är redan högre än för hela förra året, med flera veckor kvar av terminen. Uppgifterna kommer från Arbetsmiljöverket och är mer än en fördubbling jämfört med 2016.

Skyddsombud och lärare beskriver ett problem som nu genomsyrar hela skolväsendet. Elever slår, sparkar och attackerar personal med föremål. De flesta anmälningar gäller grundskolan, och fallen dyker upp även i de lägsta årskurserna — barn så unga att våldet inte kan förklaras med tonårsutagerande.

Ordet som används av dem som står i klassrummen är "ohållbart" — och det har varit ohållbart i ungefär tio år. Under samma tid har svaret från systemet varit proceduellt: anmälningar lämnas in, statistik samlas in, blanketter fylls i. En lärare som möter en våldsam elev har ingen praktisk befogenhet att fysiskt ingripa, och varje klagomål vandrar uppåt via en rektor vars incitament pekar mot huvudmannen — kommunen eller det fristående bolag som driver skolan — vilkens egen intresse ligger i att statistiken förblir tyst. Varje led dokumenterar; inget led stoppar.

Det är här den institutionella analysen blir tydlig. Ingen i kedjan bär den personliga kostnaden av våldet. Läraren bär risken, men saknar makten. Rektorn har makten på pappret, men belönas för att problemet inte syns i huvudmannens redovisning, inte för att det löses. Huvudmannen, i sin tur, svarar inför politiska styrningar och budgetramar där en utbyggd säkerhetsorganisation är en kostnad i dag medan konsekvenserna av våldet betalas av någon annan — lärare som sjukskrivs, elever som tappar undervisning, kvalitet som eroderar utan att synas i årsredovisningen. Ett privat bolag som tvingades bära dessa kostnader själv skulle agera snabbare; i det offentliga och i den reglerade friskolesektorn kan kostnaderna skjutas framåt på obestämd tid.

Att siffrorna fortsätter att stiga efter ett decennium av dokumentation tyder på att pappersarbetet aldrig var flaskhalsen. Ett system som mäter våldet exakt men tilldelar ingen vare sig makten eller ansvaret att förebygga det kommer att producera exakt denna graf: felfria register över ett tilltagande problem. Det är inte ett tecken på att statistiken är felaktig — det är tecknet på att statistiken är det enda som faktiskt fungerar.

Arbetsmiljöverkets sammanställning passerade förra årets helårspost med veckor kvar av terminen. Frågan är inte längre om problemet är allvarligt, utan vem som någon gång ska tvingas betala priset för att det inte lösts — och varför det ansvaret i tio år har kunnat läggas på en pappershög.