Spansk by med 321 invånare hyr ut sin bar för 160 euro i månaden
Kommunen i Berbegal söker någon att driva byns sociala mittpunkt El Meridiano på fyra år med öppen upphandling, erbjudandet ingår i en växande genre i avfolkade landsbygdsområden där Arenillas i Soria nyligen fick över hundra ansökningar på dagar när byn erbjöd gratis lägenheter, det som säljs är inte bidrag utan en plats där hyran inte äter upp rörelsen innan kunderna hunnit dit
Bilder
Noch sind die Stühle leer. Doch wenn sich schnell ein neuer Betreiber für das „El Meridiano“ im spanischen Berbegal findet, können sich die Dorfbewohner wieder hier treffenFoto: facebook.com/elmeridianoberbegal
Foto: facebook.com/elmeridianoberbegal
Die Konzession für das Dorflokal wird im Rahmen eines offenen Wettbewerbs vergebenFoto: berbegal.org
Foto: berbegal.org
Kommunen Berbegal, i det kuperade landskapet Huesca i nordöstra Spanien, söker någon som vill driva dess bar-restaurang El Meridiano. Minstahyran är 160 euro i månaden för den 214 kvadratmeter stora lokalen på Plaza España, kök ingår, rapporterar Bild. Koncessionen gäller i fyra år och fördelas genom öppen upphandling, där bäst pris och sökandens kvalifikationer avgör.
El Meridiano är den sociala mittpunkten i en by med 321 invånare: platsen där byborna träffas för kaffe, en aperitif och det samtal som utgör största delen av byns offentliga liv. När den stänger förlorar byn inte bara ett företag — den förlorar sitt vardagsrum. Den kommunala upphandlingen är den lokala statens sätt att göra vad den kan, vilket i praktiken innebär att hitta en privatperson som vill bära risken i utbyte mot nästintill inga fasta kostnader.
Erbjudandet tillhör en växande genre i det avfolkade landsbygdens Europa. I april erbjöd byn Arenillas i Soria — med omkring fyrtio invånare — gratis lägenheter och jobb till nya boende och fick över hundra ansökningar inom några dagar. Berbegals variant är mindre generös men ärligare: ingen subvention, bara en låg hyra och en verklig rörelse. En krögare som kan servera 321 personer kaffe på morgonen och öl på kvällen behöver ungefär samma intäkter som en dålig matvagn, eftersom kostnaderna är 160 euro i månaden och konkurrensen obefintlig.
Det är värt att notera skillnaden mot hur svenska landsbygdskommuner brukar hantera samma problem: ofta med bidrag, utredningar och projektstöd som håller verksamheter vid liv konstgjort tills pengarna tar slut. Berbegal gör något enklare — de sänker inträdesbarriären och låter sedan marknaden avgöra. Den som tar över baren bär själv risken, och får själv vinsten. Det är incitamentsstrukturen som saknas när staten subventionerar i stället för att släppa taget.
Spanien, för den delen, rankades som första åtgångna år i rad som destination för utrikes födda i InterNations undersökning, med 84 procent nöjda utrikes boende mot ett globalt snitt på 67. Klimatet hjälper. Men det folk köper, i Arenillas likväl som i Berbegal, är en plats där hyran inte äter upp rörelsen innan kunderna hunnit komma. Det är en förklaring som svenska politiker, som vill rädda glesbygden med alltmer komplicerade stödsystem, skulle kunna ta lärdom av — om de ville.